Ur ett mörker någon gömt
Bok av Daniel Ernstsson
När Nils Lehman en morgon vaknar upp till ett oväntat telefonsamtal, halkar han yrvaket på sin pilsnerdränkta vardag och trillar in i en helt ny och glimmande verklighet. Rik som ett troll på mindre tid än det tar att hälla i sig en pilsner och godsägare dessutom, saker och ting börjar arta sig i livet och han beslutar sig förväntansfullt för att utforska sina nyvunna tillgångar. Mitt ute i mörkaste skogen.
Men allt är inte guld som glimmar. I Nils nya verklighet är saker och ting inte riktigt som vanligt och tyvärr är ovanligheter inte alltid något bra. Och så är det ju det där med oförklarligt mycket pengar, sådana kommer alltid någonstans ifrån. Ibland ifrån dunkla, dolda platser som inte tål solens ljus. Ibland ifrån resterna av en värld som blev fel och inte längre finns. Ibland ända nerifrån ett mörker någon gömt.
3,5/5
I Ur ett mörker någon gömt följer vi flera olika personers perspektiv samtidigt som en obehaglig historia nystar upp sig framför oss. Nils Lehman ärver en gård som hans morbror har ägt och åker dit för att ta över den. Han har inte haft ett lätt liv, och blir helt plötsligt godsägare, vilket stiger honom lite åt huvudet. Samtidigt börjar mystiska saker hända och ett barn försvinner efter att han gjort en fasansfull upptäckt på gården.
Det tar mig ett tag att komma in i Ernstssons språk och kanske är det en av anledningarna till att jag inte riktigt fastnar, eftersom jag inte kan läsa längre stunder utan att behöva ta en paus.
Persongalleriet är stort och, för mig, svårt att hänga med i. Det har med tidsbyten och POV-byten att göra, och kräver långt mycket mer tankeverksamhet för mig än vad jag alltid är beredd att ge. Men jag tycker om att det är ett annorlunda tänk, det är mörkare än jag trodde och karaktärerna har både goda och onda sidor, även mörkret. Det finns ingen som är perfekt i den här boken utan alla har någon slags hemlighet de helst skulle vilja gömma.
Jag tycker om själva grundidén, och de gånger jag har längre tid på mig att läsa och har hjärnan med mig för att göra det, flyter det på utan problem. Speciellt framåt slutet och upplösningen, som är riktigt spännande. Kopplingen mellan nutid och dåtid är också bra, och kapitlen från skapandet av mörkret gör att min förståelse för det hela ökar markant. Ett snyggt och annorlunda sätt att involvera andra världskriget i en bok.
Språket är mer åt det poetiska hållet, och kan ibland kännas lite luddigt, men är samtidigt något jag uppskattar som ännu en sak som gör den här boken annorlunda.
I Ur ett mörker någon gömt följer vi flera olika personers perspektiv samtidigt som en obehaglig historia nystar upp sig framför oss. Nils Lehman ärver en gård som hans morbror har ägt och åker dit för att ta över den. Han har inte haft ett lätt liv, och blir helt plötsligt godsägare, vilket stiger honom lite åt huvudet. Samtidigt börjar mystiska saker hända och ett barn försvinner efter att han gjort en fasansfull upptäckt på gården.
Det tar mig ett tag att komma in i Ernstssons språk och kanske är det en av anledningarna till att jag inte riktigt fastnar, eftersom jag inte kan läsa längre stunder utan att behöva ta en paus.
Persongalleriet är stort och, för mig, svårt att hänga med i. Det har med tidsbyten och POV-byten att göra, och kräver långt mycket mer tankeverksamhet för mig än vad jag alltid är beredd att ge. Men jag tycker om att det är ett annorlunda tänk, det är mörkare än jag trodde och karaktärerna har både goda och onda sidor, även mörkret. Det finns ingen som är perfekt i den här boken utan alla har någon slags hemlighet de helst skulle vilja gömma.
Jag tycker om själva grundidén, och de gånger jag har längre tid på mig att läsa och har hjärnan med mig för att göra det, flyter det på utan problem. Speciellt framåt slutet och upplösningen, som är riktigt spännande. Kopplingen mellan nutid och dåtid är också bra, och kapitlen från skapandet av mörkret gör att min förståelse för det hela ökar markant. Ett snyggt och annorlunda sätt att involvera andra världskriget i en bok.
Språket är mer åt det poetiska hållet, och kan ibland kännas lite luddigt, men är samtidigt något jag uppskattar som ännu en sak som gör den här boken annorlunda.