Gillar andra världar

Jag var bara ett kapitel in när jag var tvungen att ta en paus för att gå och prata med någon om boken. Jag var helt fast och fly förbannad på Netrayas familj. Frustrationen över Netrayas situation var en av anledningarna att jag inte kunde sluta läsa och jag blev överraskad (på ett bra sätt) över att Netraya framställs med förlamade ben, detta då jag sällan läser böcker där huvudpersonen framställs med några fysiska problem. Bi-karaktärer ja men nästan aldrig huvudpersonen. 

De första kapitlena var helt enkelt skitbra. Men, jag måste tyvärr lägga till ett men, när berättelsen fortsatte och det började närma sig huvudintrigen blev det lite för stereotypiskt för min smak. Kärleken gick lite för lätt och fort och var lite för gulligull. Och jag måste också erkänna att jag varken gillade Netraya eller Imorfes personlighet. Det kändes även som om Netrayas dåliga egenskaper framställdes lite väl överdrivet när de kom till den andra världen. Nej, tyvärr slutade den här boken inte bra för mig. Så synd då jag verkligen gillade början.