Himlabrand

Himlabrand är en ungdomsbok som tar upp teman som identitet och normer samt frågor som om det går att vara homosexuell och renskötare. Det är en otroligt vacker och välskriven roman som både ger en hopp men även väcker funderingar. Det är en kärleksroman, men ändå så mycket mer då den tar upp så många viktiga saker som homosexualitet och om hur det är att vara same. Att Himlabrand dessutom tar upp delar baserade på sanna händelser, som exempelvis radiologi, gör historien komplett. Moa lyckas verkligen skildra hur det är att vara ung och så förälskad att ingenting annat spelar någon roll. Jag kunde knappt slita mig från boken då det är en riktig bladvändare som jag bara ville sluka samtidigt som jag inte ville att den skulle ta slut. Det känns verkligen som om Himlabrand tar upp allting jag vill ha i en bok och jag ser så fram emot att läsa vad Moa skriver i framtiden!

En viktig och vacker berättelse. Tycker mycket om att få läsa om samiska traditioner. Fina miljöbeskrivningar och genomtänkta karaktärer.

Boken har fått ett väldigt fint mottagande sedan den släpptes i januari och jag har sett många som förvånas över att det är Moas debutroman. Jag kan stämma in i den hyllningskören för det är en väldigt fin bok med ett välavvägt språk och många klockrena formuleringar. På sidan 20 känner jag den första rysningen löpa genom kroppen, vid meningen: ”Hela himlavalvet flyttade in i kroppen.” Tycker det är oerhört skickligt gjort att lyckas bygga upp en sådan tät stämning på bara några få sidor. Jag läser vidare, jag måste. Boken är enkel, på sitt sätt. Lättläst. Luftig. Ändå drar jag ut på läsningen för att den ska räcka lite längre. Det samiska är skildrat med självklarhet och jag tycker mycket om att delar av dialogerna är på samiska och att de inte översätts. Jag lär mig, allt eftersom, utan att för den skull bli skriven på näsan.

Boken handlar om identitet, förväntningar och normer. Det finns en härlig hoppfullhet i att den här generationen av unga kräver sin plats och vägrar kompromissa. Varför skulle man inte kunna vara homosexuell och renskötare? Ántes gudfar är också gay, men han fick ta sin tillflykt till storstaden för att känna att han har plats att vara den han är. Ánte går inte med på de villkoren. Han vill inte släppa taget om något som han älskar. Varför skulle han?

Boken behandlar också rasbiologi, och det svenska, mörka arvet som ingen borde blunda för. Ändå får vi inte veta mycket om det i skolorna. Vad händer med en människa när den tvingas lämna allt för att sedan pressas in i en snäv mall? Att få höra att din kultur, ditt språk, din mytologi är ful och smutsig? Det skapar ringar på vattnet genom generation efter generation och blir del av ett arv som jag tycker Moa lyfter på ett bra sätt i boken. Eftersom kärleken är huvudfokus genom boken - svindlande ungdomsförälskelse - så blir inga delar av handlingen för tunga utan jag tycker att allt är väldigt välbalanserat. Högsta betyg från mig, ni som inte läst: gör det!

Tack Rabén & Sjögren för recensionsexemplar!

Himlabrand handlar om Ánte som älskar det livet han lever med renar och hans kultur. Men det är ändå något som gnager inom honom, att han inte kan få vara den han själv vill. Att samerna inte tar lika lätt på homosexuella som alla andra verkar. Och så är ju Erik där, ständigt nära.

När du väl har börjat läsa den här boken, så kommer du inte kunna sluta. Så se till att du har någon timma framöver ledigt så du kan sluka boken och sen också sitta och stirra in i väggen för att du bara ville att den skulle vara längre.

Den här innehåller de element som jag verkligen gillar i en ungdomsbok, de där snabba ändringarna i tonläge i relationerna, den snabba förälskelsen som man kände när man var yngre, jobbiga föräldrar som alltid ställer för många frågor och den där känslan av ett riktigt bra kompisgäng. Men utöver det så är denna skriven på ett nästan melankoliskt vis. Det märks att Ánte är en grubblande person och att han har känslorna utanpå, och det är så himla rogivande och fint att få läsa från hans perspektiv.

I själva historien hade jag kanske önskat mer kapitel som innehöll renlivet, men det är mest bara för att jag är ju så himla nyfiken. Jag vill veta mer om kulturen, historien och hur det är att leva som samer gör. Jag tyckte även att delen om förfäder och boken gjorde så att boken fick ett helt annat djup och känsla, det gjorde den till den där lilla extra stjärnan som gör så att jag aldrig kommer glömma boken. Den är unik.

Känslan och kemin mellan Erik och Ànte går att ta på. Det är en sådan åtrå att det pirrar i hela kroppen när de är i närheten av varandra. Och jag blir ju så frustrerad att de inte bara kan prata med varandra och lösa allting. Sidokaraktärerna är också roliga att följa, lära känna, se hur de agerar vid olika situationer och växer i sig själva.

Det här var en fröjd att läsa. Jag hoppas att du skriver mer, Moa Backe Åstot!

Gripande och nära berättelse om hur det är att vara tonåring och kämpa med motstridiga känslor. Enkelt men kärnfullt skriven.

Himlabrand är en stark debutroman om att vara ung kille och same och samtidigt vara gay. Det är inte enkelt att följa sitt eget hjärta när man lever i en värld av starka traditioner som gått i arv genom generationerna. I boken får vi följa med Ánte på resan till att våga stå upp för sig själv och till att kanske börja våga följa sitt eget hjärta.
En brinnande, pirrande och stark ungdomskärlek beskrivs och författaren fångar det så otroligt bra. Boken är välskriven och har en berättelse som man tar till sitt hjärta. När man börjat läsa så går det inte att sluta förrän boken är utläst, för man måste genast få veta hur det går för Ánte.
Det skrivs alldeles för lite om samer och dess traditioner men den här boken ger en fin inblick och den väcker samtidigt mitt intresse för att lära mig mer. Det märks ju att författaren har bakgrunden som same och renskötare själv och det gör att hela historien känns väldigt trovärdig. Himlabrand är en liten pärla som inte bör missas! Den riktas mot unga vuxna men kan läsas av alla åldrar från tonåren och uppåt. Jag hoppas att det här bara var början på en lång författarkarriär för Moa Backe Åstot, för jag vill läsa mer av henne!