Vänligheten

Det är något av det bästa jag läst på länge. Jag var fast redan ett par sidor in i boken, och aldrig har jag väl dragit ut så mycket på slutet av en bok, ville inte att den skulle ta slut! Karaktärsbeskrivningarna är så bra, de känns nästan tredimensionella. Ett fantastiskt språk som på något sätt får en att känna sig delaktig i boken. Samtidigt som det är en roman med övernaturliga inslag så är det också en samtidsskildring som berör många av de frågor som är aktuella i samhället idag. Det är verkligen en tegelsten på strax över 700 sidor, men låt inte det avskräcka er! Läs! För egen del hade den gärna fått vara ytterligare några hundra sidor.

En riktig tegelsten till bok men så jädrans bra. Om en gul container som dyker upp i Norrtälje men framför allt om vänskap. Om att spela Pokemon go.

Detta är den första boken av John Ajvide Lindqvist som jag har läst eftersom jag trott att de borde vara lite för mycket skräck för mig, men att den utspelar sig i Norrtälje fick mig att testa och det är jag glad för!
En bra blandning med vardagsliv och övernaturligt, där både en okänd gul container och pokemon go har en viktig del av handlingen.

Detta är första boken av Ajvide som jag läser. Det tog sig sin lilla tid att ta sig igenom dessa 700 sidorna som jag utan att skämmas kan säga att jag hade höga förväntningar på.
Hatten av till John för ett häpnadsväckande persongalleri, otroligt välskriven bok. Dock är beskrivningarna av kvinnokropparna något jag stör mig på och äcklas av genom hela boken. Mulliga barn och dallrande kroppar, bantningsmetoder och pulver.
Faktiskt besviken på att så mycket fokus lades på fatshaming och att flera av karaktärerna bara beskrivs OCH dessutom själva ser sitt eget värde baserat på sitt utseende. Dessa beskrivningar av kvinnokroppar tillför ingenting till berättelsen i sig.
Flera gånger var jag nära på att inte läsa klart. Fick varva med ett par ljudböcker emellan kapitlen. Boken var bitvis väldigt spännande men tyckte inte att historien fick fart så som jag hade hoppats. Boken är otroligt snyggt formgiven, gillar verkligen enkelheten och mystiken i omslaget.
Har du läst och vad tyckte du om boken?
Och ytterligare en fråga, har ni något tips på en bok av Ajvide som inte gör mig besviken och lämnar mig med ett smärtande hjärta? 💔

Här lyckas John Ajvide Lindqvist med en lågmäld skräck som fokuserar på det medmänskliga i vardagen. Eller bristen av medmänsklighet, vilken långsamt sprider sig som en pest i Norrtälje.

Personporträtten är djupa och realistiska, där både skönhet och fulhet ryms i en persons innersta.
Till och med mobiltelefonen har en inskriven roll i vardagen och det är, även om Pokemon Go för mig är totalt ointressant, också realistiskt.
Det var kanske överdrivet mycket fokus på Siws och Annas övervikt. Men i en värld där vi värderar andra och oss själva efter en yta och en mall blir det naturligt, oavsett vart osäkerheten ligger, att den upptar en stor del av våra liv. Så också det är, tyvärr, en helt realistisk skildring.

Mitt i allt detta trovärdiga, realistiska (ett ord som genomsyrar min känsla av Vänligheten), ryms en lagom dos övernaturlighet. För min del hade dosen gärna fått vara större, men jag tror att den här boken kan tilltala en bredare skara än Ajvide Lindqvists tidigare verk. T.ex. Platserna-trilogin, som jag älskade.

Förfallet av vänligheten är inte alltid tydlig. Jag upplevde att vissa karaktärer snarare blev mer sympatiska med tiden. Det är i och för sig något som kan hända då bekantskapen ökar och ett litet ljus faller över en persons beteende och handlingar. I förfallet byggdes också osannolika relationer, så även i mörker finns kärlek och ett behov av andra människor.

Och språket. Och vinden! 👌

Om jag ska sammanfatta Vänligheten med ett ord (som inte är "realistisk") så blir det Mänsklig.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, men det är en sån där bok som man tycker om och har svårt att lägga ifrån sig, utan att riktigt kunna säga vad det är med den man tycker om. Den liksom bara biter sig tag... och släpper inte. Jag har tänkt mycket på den efter att den tog slut. Det är väl ett gott betyg om något.

För det första var detta verkligen en ny riktning från författaren som k vanliga fall skriver skräck. Jag blev ändå glatt överraskad. Boken är otroligt välskriven och jag ville bara läsa mer och mer. Boken bygger upp en spänning och om att något är helt fel. Den överraskade mig.

Boken utspelar sig i Norrtälje, där får man följa 5 personer vars liv slutligen samlas. En har förmågan att höra in i framtiden, en kan se in i framtiden, en är kär i sin barndomskompis, en försöker slita sig loss från sitt familjenamn och en vill hjälpa sin familj.
Att följa dessa karaktärer är intressant och lugnande. Hur så olika personer flätas samman var roligt att läsa.

I hamnen upptäcks en gul container, låst och vad som finns där i bör inte släppas ut...

716 sidor senare har jag läst ut ”Vänligheten", och jag är lite ledsen att den är slut. För jag gillade den här boken, det gjorde jag verkligen. Den har varit mitt frukostsällskap i två veckor nu. När jag fick hem den och insåg att den var en riktig tegelsten tänkte jag att det nog skulle ta ett tag, men den kändes aldrig seg eller utdragen. Jag gillar karaktärerna och beskrivningarna, jag gillar handlingen som inte konstant är spännande, men konstant fängslande. Igenkänning av vardagsliv blandat med obehagskänslor och övernaturligheter. Den här boken tar mig tillbaka till känslan av ”Lilla stjärna” och ”Låt den rätte komma in”, de första böckerna av John Ajvide Lindqvist som jag läste och fullkomligt älskade. Det är på något sätt så genialt att skriva en hel bok kring att ”den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort”, för det berör mig som läsare på så många plan. Läs ”Vänligheten”, bara gör det!