Tjuvlyssnat
Bok av Damon Rasti och Gloria Hedman
Vi har alla gjort det: tjuvlyssnat på andras samtal. På tunnelbanan, i kön i mataffären, på ett café - det går helt enkelt inte att låta bli . Att tjuvlyssna är mer än ett behov. Det är en livsstil, ett folknöje , en del av samtidskulturen. Men vad är det egentligen de säger?
Alla har vi gjort det. I kollektivtrafiken, affären, väntrummet eller det offentliga toalettbåset. Det handlar om att vi tjuvlyssnat på andras samtal.
När jag började läsa boken kände jag mig skamsen. Det finns ju en gammal stämpel på tjuvlyssning som säger att det är fult att ägna sig åt. Likväl anses det opassande att prata för mycket som i uttrycket ”Tala är silver, tiga är guld”. Men istället borde det faktiskt vara tjuvlyssna som är guld. När vi tjuvlyssnar befinner vi ju oss utanför samtalet, får en överblick och kan analysera på djupet vad det är som egentligen sägs. Det är då vi kan finna undermeningar och dra slutsatser. Det är minsann avancerat tankearbete. Efter att jag läst boken har jag därför ändrat åsikt om tjuvlyssning och tycker nu att det inte alls är något fult.
I den här boken har författarna Damon Rasti och Gloria Hedman samlat guldkornen efter flitigt tjuvlyssnande. Läsaren bjuds på en salig blandning av allvar och humor, personligt och allmänt. Det blir tydligt att de bästa humoristiska samtalen är de spontant uppkomna i vardagen och inte de i författade sketcher i kulturens sfär.
Boken är uppdelad efter teman som vetenskap, ekonomi och politik. Det finns några illustrationer där tjuvlyssningar återberättas i form av seriestrippar som är mycket underhållande.
Boken samlar tjuvlyssningar från författarna själva men också sådant som vänner hört eller som blivit inskickade av deras bloggläsare. I förordet uppmanar författarna till att skicka in sina tjuvlyssningar som kan skrivas bli till en ny bok. Efter att jag läst boken har jag blivit mer benägen att tjuvlyssna var jag än befinner mig. För vem vet, kanske råkar jag få höra något som skulle platsa utmärkt i en uppföljare?
När jag började läsa boken kände jag mig skamsen. Det finns ju en gammal stämpel på tjuvlyssning som säger att det är fult att ägna sig åt. Likväl anses det opassande att prata för mycket som i uttrycket ”Tala är silver, tiga är guld”. Men istället borde det faktiskt vara tjuvlyssna som är guld. När vi tjuvlyssnar befinner vi ju oss utanför samtalet, får en överblick och kan analysera på djupet vad det är som egentligen sägs. Det är då vi kan finna undermeningar och dra slutsatser. Det är minsann avancerat tankearbete. Efter att jag läst boken har jag därför ändrat åsikt om tjuvlyssning och tycker nu att det inte alls är något fult.
I den här boken har författarna Damon Rasti och Gloria Hedman samlat guldkornen efter flitigt tjuvlyssnande. Läsaren bjuds på en salig blandning av allvar och humor, personligt och allmänt. Det blir tydligt att de bästa humoristiska samtalen är de spontant uppkomna i vardagen och inte de i författade sketcher i kulturens sfär.
Boken är uppdelad efter teman som vetenskap, ekonomi och politik. Det finns några illustrationer där tjuvlyssningar återberättas i form av seriestrippar som är mycket underhållande.
Boken samlar tjuvlyssningar från författarna själva men också sådant som vänner hört eller som blivit inskickade av deras bloggläsare. I förordet uppmanar författarna till att skicka in sina tjuvlyssningar som kan skrivas bli till en ny bok. Efter att jag läst boken har jag blivit mer benägen att tjuvlyssna var jag än befinner mig. För vem vet, kanske råkar jag få höra något som skulle platsa utmärkt i en uppföljare?