Är intresserad av psykologi

En hjärtskärande men underhållande bok vars berättarröst kanske blir lite väl ungt emellanåt även om det stundvis bidrar till Jacks charm. Filmen är väldigt lik boken förutom vissa delar och även om jag tyckte om den hade jag önskat kortare kapitel eller något annat som bröt upp Jacks berättelse.

Det dröjde inte länge innan jag förstod att författaren hade irl erfarenhet av psykoterapi. Han skildrar det otroligt korrekt och skickligt. Älskar den genuina berättarrösten, meningsuppbyggnaden, karaktärerna och dramaturgin. Det här är en riktig bladvändare av flera anledningar. Och även om jag rätt tidigt listade ut plot twisten lyckades berättarnarriativet bära storyn trovärdigt hela vägen igenom. Sista stycket lämnade mig med en känsla av closure och lugn, och jag älskar det!

Den här borde nog alla läsa som hanterar sociala medier och absolut alla föräldrar.

Det finns många bra förklaringar hur och varför sociala medier är så bra på att hacka sig in i hjärnans belöningssystem. Varför vi tillbringer allt mer tid framför alla slags skärmar.

Bara de senaste tre generationer känner en någorlunda tekniserad värld, bara 1 känner inget annat en smartphone och sociala medier. Hjärnan hänger inte med.
Hundratals små dopaminstöt varje dag genom att vi tar mobilen i handen.
Hjärnan älskar skvaller, nyheter och också ovissa utgång. Det drev oss fram, motiverade. Och det var livsviktig att veta vem som kanske skulle vilja ha ihjäl oss.
Men nu gör allt överflöd, allt som händer hela tiden, allt man kanske missar, alla push upp meddelanden osv oss stressade. Såpass, att tonåringer kollar sin mobil en eller fler gånger PÅ NATTEN också. Vi sover sämre och vi tävlar mot hela världen i alla discipliner, alltid finns någon smartare, vackrare, vältränade, framgångsrikare med väluppfostrade barn och fina hus.
Men är vi lyckligare då? Nej, långt ifrån. Att permanent jämföra oss hjälper absolut inte välmåendet på traven - vi mår faktiskt mycket bättre när vi avstår mobilen

Och en till viktig budskap, kanske den viktigaste med tanke på våra barn - om vi missar att umgås face to face utvecklas vår förmåga till empati och förmågan att kunna inleva oss i hur andra har det INTE tillräckligt.

Boken skildrar posttraumatiskt stress i sin helhet. Vi snackar bl.a.flashback, visuella, känslomässiga & sensoriska, samt att utsätta sig för traumat igen.
Det som slår mig mest är hur oerhört skickligt skriven boken är. Den har med lagom mycket detaljer i scenerna och hade nog inte varit lika bra om författaren valt ett annat tempus eller tredje-person-perspektiv.
Berättelsens verklighet ligger nära, varje ord behövs, med många starka meningar. Vissa av dem borrar sig in extra hårt. Jag blir imponerad. Jag blir mållös. Jag får ont i hjärtat.
Vi får en första parkettplats i Vanessas fruktansvärt traumatiserade hjärna. Både övergreppen & den gaslighting hon utsätts för gör hennes tankebanor & känslotillstånd ännu mer smärtsamt.
Slutet var lite för häftig vändning, men de allra sista meningarna rodde hem en fullpott från mig

Kände mig lite fånig när jag började följa serien. Men min man har faktisk också börjat titta. Vi tycker att vi genom att följa parens olika stadier av närhet även vi som 70+are (!) med äktenskap bakom oss, lär oss saker att ta med i vår nya relation till varann.
Tror inte det var meningen med serien men den fungerar faktiskt som folkbildning kring relationer.