Om hon inte lever är jag död
Marche blanche
Bok av Claire Castillon
Tät psykologisk spänning om en familj i sönderfall
Hortense var fyra år när hon försvann, en vanlig eftermiddag när hon lekte kurragömma i parken med sin mamma. Efter tio år av sökande hoppas hennes föräldrar fortfarande att hon ska dyka upp.
Allt ställs på sin spets när en ny familj flyttar in i grannhuset. Deras dotter är fjorton år, precis som Hortense skulle ha varit. Hon har samma leende, samma ärr vid läppen. Mer än så behövs inte för att mamman ska känna igen sin försvunna dotter, och hon går snart för långt i sin övertygelse.
Författaren med änglaansiktet och djävulspennan är tillbaka med en roman som får blodet att isa sig i ådrorna. Det här är en berättelse som sveper oss med i en nedåtgående spiral tillsammans med en mamma som gradvis tappar greppet om verkligheten. Vad hände egentligen i parken den där dagen?
Förutom tät psykologisk spänning finns alla de ingredienser som blivit Castillons signum: dragningen till det mänskliga psykets mörkaste vrår, sanningar vi inte ens kan erkänna för oss själva, och glimtar av nattsvart humor.
"Gastkramande och mästerlig." - Avantages
Claire Castillon debuterade redan som 25-åring. Novellsamlingen Insekt från 2007 var dessutom den allra första boken som Sekwa gav ut.
❥ Recension
Pust, jag känner mig helt slut! Den här boken kräver sin läsare. Jag hade svårt att komma in i språket, jag finner det rörigt och ibland förstod jag inte vad jag läste och fick backa. Den bör läsas långsamt och med koncentration. Jag tror den här bokens typ av språk och berättande passar bättre som ljudbok för det är lite som att läsa en dagbok eller befinna sig inne i någons huvud med all världens tankar som spretar och tumlar runt.
Att läsa den här boken är att ge sig in i ett avskalat, känslomässigt kaos på gränsen till galenskap blandat med desperation, avgrundsdjup kärlek, längtan och mörkaste mörker.
Jag kramar min dotter extra hårt ikväll.
Boken får 🌱🌱+ av 5.
Pust, jag känner mig helt slut! Den här boken kräver sin läsare. Jag hade svårt att komma in i språket, jag finner det rörigt och ibland förstod jag inte vad jag läste och fick backa. Den bör läsas långsamt och med koncentration. Jag tror den här bokens typ av språk och berättande passar bättre som ljudbok för det är lite som att läsa en dagbok eller befinna sig inne i någons huvud med all världens tankar som spretar och tumlar runt.
Att läsa den här boken är att ge sig in i ett avskalat, känslomässigt kaos på gränsen till galenskap blandat med desperation, avgrundsdjup kärlek, längtan och mörkaste mörker.
Jag kramar min dotter extra hårt ikväll.
Boken får 🌱🌱+ av 5.