Det är fullsatt i hamnen den soliga septemberdag när Doggerlands första pridefestival ska gå av stapeln och valspurten närmar sig. Men plötsligt förbyts den uppsluppna stämningen i skräck. Någon skjuter rakt in i folkmassan. När polisen anländer är gärningsmannen redan död.
Den höggravida kriminalinspektören Karen Eiken Hornby är fast besluten att ta reda på mördarens motiv och kartlägga hans sista tid i livet. Det hon upptäcker försätter både henne själv och andra i fara.
Den näst sista boken jag fick till födelsedagen 2021 var Maria Adolfssons bok Spring eller dö.
Det här är den fjärde delen i Doggerland-serien, en serie vi började läsa, sambon och jag, av en slump. En lycklig slump! Faktum är att en av oss sökte efter resor till Doggerland. Tyvärr är det en fiktiv plats.
Det är solig september och Doggerland ska ha Pridefestival. Polisen Karen Eiken Hornby är höggravid, men befinner sig i hamnen bland festivaldeltagare och kollegor. Plötsligt börjar nån skjuta vilt i folkmassan. Karen tvingas hjälpa en skottskadad. Gärningsmannen själv begår självmord efter skjutningen. Vad var det som fick honom att göra detta fruktansvärda? Karen bestämmer sig att ta reda på varför. En historia om en förfärlig omorganisation rullas upp…
Spännande redan från första sidan är den här boken och det bådar gott. Naturligtvis berör också temana i boken mig personligen, såväl HBTQ-temat som det som gäller omorganisationer och konsulter. Vissa saker är, trots att de är hemska, ganska förståeliga. Men slutet av boken… det är bland det mest spännande jag har läst.
Språkmässigt har den här boken ett skönt flyt. Författaren är helt klart en driven skribent. Det är ganska sparsamt med detaljer. Efter att nu ha läst fyra delar i serien har jag skapat mig egna bilder av de återkommande karaktärerna. Som jag skrev inledningsvis gillar både sambon och jag miljön så mycket att vi kunde tänka oss att resa dit. Synd att det inte går.
Mitt omdöme blir det högsta.
Det här är den fjärde delen i Doggerland-serien, en serie vi började läsa, sambon och jag, av en slump. En lycklig slump! Faktum är att en av oss sökte efter resor till Doggerland. Tyvärr är det en fiktiv plats.
Det är solig september och Doggerland ska ha Pridefestival. Polisen Karen Eiken Hornby är höggravid, men befinner sig i hamnen bland festivaldeltagare och kollegor. Plötsligt börjar nån skjuta vilt i folkmassan. Karen tvingas hjälpa en skottskadad. Gärningsmannen själv begår självmord efter skjutningen. Vad var det som fick honom att göra detta fruktansvärda? Karen bestämmer sig att ta reda på varför. En historia om en förfärlig omorganisation rullas upp…
Spännande redan från första sidan är den här boken och det bådar gott. Naturligtvis berör också temana i boken mig personligen, såväl HBTQ-temat som det som gäller omorganisationer och konsulter. Vissa saker är, trots att de är hemska, ganska förståeliga. Men slutet av boken… det är bland det mest spännande jag har läst.
Språkmässigt har den här boken ett skönt flyt. Författaren är helt klart en driven skribent. Det är ganska sparsamt med detaljer. Efter att nu ha läst fyra delar i serien har jag skapat mig egna bilder av de återkommande karaktärerna. Som jag skrev inledningsvis gillar både sambon och jag miljön så mycket att vi kunde tänka oss att resa dit. Synd att det inte går.
Mitt omdöme blir det högsta.
Boken börjar väldigt dramatiskt med skjutningen och efter bara ett par sidor är jag helt fast och kan inte sluta läsa.
Genom tillbakablickar varvat med polisarbetet får vi veta vad som hänt och spänningen sitter i hela tiden. Jag tycker om att vi även får följa Karens privatliv och hur hon och hennes vänner och familj hanterar skjutningen. Dessutom är hon nästan 50 år och gravid och måste bearbeta händelser från det förflutna för att kunna gå vidare. Jag är så imponerad över hur Maria Adolfsson skapat det fiktiva landet, dess folk och traditioner. Det känns verkligen som att jag befinner mig på ön och trots att det sker så många mord hade jag gärna besökt Doggerland.
Genom tillbakablickar varvat med polisarbetet får vi veta vad som hänt och spänningen sitter i hela tiden. Jag tycker om att vi även får följa Karens privatliv och hur hon och hennes vänner och familj hanterar skjutningen. Dessutom är hon nästan 50 år och gravid och måste bearbeta händelser från det förflutna för att kunna gå vidare. Jag är så imponerad över hur Maria Adolfsson skapat det fiktiva landet, dess folk och traditioner. Det känns verkligen som att jag befinner mig på ön och trots att det sker så många mord hade jag gärna besökt Doggerland.