Drunkna tyst
Bok av Åsa Leijon
Sedan Jannica steg av bussen vid stora vägen sent en fredagskväll i början av sommarlovet har ingen sett henne. Den enda som vet vad som verkligen hände är Minna, Jannicas lillasyster. Men sanningen är farlig.
I byn på den uppländska landsbygden hanterar alla sorgen, saknaden och skulden på sitt eget sätt, och om natten sker skamliga ting. Samtidigt gror misstänksamheten - mellan de som minns och de som absolut inte minns, mellan de som saknar så att de håller på att gå sönder och de som tiger som muren.
För alla kände Jannica. Och alla har en hemlighet.
För några månader sen köpte sambon en bok i bokhandeln av en lokal (Uppsala) författare. Åsa Leijon är i vanliga fall gymnasielärare enligt omslaget till hennes debutroman Drunkna tyst. Så snart sambon hade läst ut boken ville jag låna den – jag har en förkärlek för det lokala.
Kortfattat beskrivet handlar det om den 16-åriga Jannica som försvinner en kväll i början av sommarlovet från byhålan på den uppländska landsbygden. Nu har snart ett år har gått och tiden är 1984. Minna, Jannicas lillasyster, vet vad som hände den där fredagskvällen. Lillasystern vet också att sanningen kan vara farlig. Därför är hon tyst. I boken får läsaren följa hur några av byborna lever sina liv, känner skuld, tänker och en och annan faktiskt vet vad som hände kring försvinnandet. Enligt baksidestexten har alla en hemlighet. Det stämmer.
Det här är ingen spänningsroman – boken är kategoriserad som skönlitterär samtidsroman – men jisses så spännande den är! Författaren bygger skickligt upp en obehaglig stämning där jag som läsare får glimtar från olika hem där det inte alltid är en trevlig och kärleksfull miljö. Närgånget beskriver Åsa Leijon allt från oljefläckiga tidningar till trasiga själar på ett helt makalöst sätt. Just som jag tror att jag ska få veta vad som egentligen har hänt byter författaren perspektiv och en annan person kommer till tals. Det är så otroligt drivet skrivet (rim) att jag inte kan tro att det här är en debutroman.
Mitt omdöme blir det högsta.
Kortfattat beskrivet handlar det om den 16-åriga Jannica som försvinner en kväll i början av sommarlovet från byhålan på den uppländska landsbygden. Nu har snart ett år har gått och tiden är 1984. Minna, Jannicas lillasyster, vet vad som hände den där fredagskvällen. Lillasystern vet också att sanningen kan vara farlig. Därför är hon tyst. I boken får läsaren följa hur några av byborna lever sina liv, känner skuld, tänker och en och annan faktiskt vet vad som hände kring försvinnandet. Enligt baksidestexten har alla en hemlighet. Det stämmer.
Det här är ingen spänningsroman – boken är kategoriserad som skönlitterär samtidsroman – men jisses så spännande den är! Författaren bygger skickligt upp en obehaglig stämning där jag som läsare får glimtar från olika hem där det inte alltid är en trevlig och kärleksfull miljö. Närgånget beskriver Åsa Leijon allt från oljefläckiga tidningar till trasiga själar på ett helt makalöst sätt. Just som jag tror att jag ska få veta vad som egentligen har hänt byter författaren perspektiv och en annan person kommer till tals. Det är så otroligt drivet skrivet (rim) att jag inte kan tro att det här är en debutroman.
Mitt omdöme blir det högsta.