Ruin

Bok av Nasim Barghashi
Ruin är en kortroman om antihjälten Aziza, som när hon inte jobbar på en myndighet nära Sveavägen, dricker, skriver och röker på. När Aziza var liten flydde hon med sin teaterspelande pappa från Mogadishu i Somalia, men som efter en tid i Sverige övergav henne. Under berättelsens gång minns Aziza barndomen, flykten och mormor. Samtidigt växer en skuld fram gentemot mamman, som dog strax efter förlossningen. Medan världen utanför håller på att rasa samman och naturen blir smärta, slutar Aziza att gå till jobbet. Istället skriver hon intensivt på sin text och träffar udda typer på lokala barer.
Tragisk och lite speciell!
Jag tycker det är svårt att recensera kortromaner och noveller. De går snabbt att läsa och jag hinner inte riktigt få så starka känslor för historien.

Aziza flydde med sin pappa från Mogadishu i Somalia när hon var lite, Kvar blev hennes mormor. Azizas mamma dog när Aziza föddes och efter en tid i Sverige övergav hennes pappa henne.

Nu är Aziza i fyrtioårsåldern, jobbar på en myndighet, skriver poesi, onanerar, röker på och dricker vodka. Under berättelsens gång får vi vara med om besök på barer, träffar med udda typer och känna Azizas skuld över sin mammas död.

Ruin börjar som en ganska vanlig bok men efter ett tag tycker jag den får lite mer dragning till en mix mellan fantasy och dystopi. Nasim Barghashi lyckas väl med att förmedla den galenskap, förvirring och sorg som Aziza känner. Tyvärr var detta inte en bok som tilltalade mig, det blev lite väl flummigt.