Sockerormen
Bok av Karin Smirnoff
Agnes, Kristian och Miika växer upp i Södertälje på 80-talet. De har inget gemensamt, men när deras särbegåvning för dem samman uppstår en stark vänskap. Tillsammans med den före detta världsartisten och musikläraren Frank Leide bildar de Bretzel-ensemblen. Från början spelar de i kyrkor och på mindre konserter. Snart ska de även få se världen. Frågan är vem Frank Leide egentligen är: En trygghet när föräldravärlden sviker eller det största sveket av dem alla.
Sockerormen är en berättelse om orimlig kärlek, utanförskap och musik. Om en vänskap som kanske överlever allt.
Karin Smirnoff (f 1964) är bosatt i Hertsånger och jobbade som journalist innan hon tröttnade och köpte en träfabrik. Efter några år längtade hon tillbaka till skrivandet och sökte till Lunds universitets författarskola med det som skulle komma att bli hennes debut Jag for ner till bror. Den fick ett jublande mottagande och nominerades till Augustpriset 2018 i den skönlitterära klassen. Även uppföljaren Vi for upp med mor (2019) och Sen for jag hem (2020) har fått en stor skara läsare.
Karin Smirnoff med sina fantastiska böcker om Jana Kippo har skrivit en självbiografisk barndomsbok.
Boken berättar om Agnes från födelsen till cirka 10+ åldern. Det finns vuxna huvudpersoner som alla är olyckliga, psykiskt sjuka, fattiga, egoistiska eller som utnyttjar barnen. Det finns barn som är huvudpersoner. De är de som är utsatta men som i sin utsatthet är goda kamrater som ställer upp fr varandra.
Agnes mamma är "Anitamamman". Boken är en våldsam nedskrivning av en mamma som inte vill ha sina barn (Agnes och lillebror Mattias/Matteus). I självbiografins berättelser har det blivit okej med att skriva ned sina föräldrar på det mest utlämnande sätt. Karins berättelse om sin mamma och uppväxt är förfärlig men vill man som läsare ta del i detta? Det är naturligtvis en samhällsskildring av 60-70 talets Södertälje men det blir ändå en biprodukt, Karin skriver om sin mamma och sin egen barndom.
Tyvärr, når inte boken den nivå som Jana Kippo böckerna har. Berättelsen skuggas av hatet mot modern och språk och berättarmässigt är den inte av samma dignitet.
Boken berättar om Agnes från födelsen till cirka 10+ åldern. Det finns vuxna huvudpersoner som alla är olyckliga, psykiskt sjuka, fattiga, egoistiska eller som utnyttjar barnen. Det finns barn som är huvudpersoner. De är de som är utsatta men som i sin utsatthet är goda kamrater som ställer upp fr varandra.
Agnes mamma är "Anitamamman". Boken är en våldsam nedskrivning av en mamma som inte vill ha sina barn (Agnes och lillebror Mattias/Matteus). I självbiografins berättelser har det blivit okej med att skriva ned sina föräldrar på det mest utlämnande sätt. Karins berättelse om sin mamma och uppväxt är förfärlig men vill man som läsare ta del i detta? Det är naturligtvis en samhällsskildring av 60-70 talets Södertälje men det blir ändå en biprodukt, Karin skriver om sin mamma och sin egen barndom.
Tyvärr, når inte boken den nivå som Jana Kippo böckerna har. Berättelsen skuggas av hatet mot modern och språk och berättarmässigt är den inte av samma dignitet.