Den blå gardinen

Det är väl något speciellt med böcker som utspelar sig förr i tiden?
I den här boken får vi hänga lite i 1800-talet med fattighus, kokerskor, tvätterskor, husjungfru, kammarjungfru och allt vad som hör 1800 talet till.
Boken är uppdelad i tre delar.
Första delen var jag verkligen fast i. Det var den jag gillade allra mest.
När del två började var jag orolig att boken skulle övergå till en feelgood bok. Det gjorde den inte som tur var, det uppkommer även tragik här även om det hängde lite feelgood känslor över mig här och där i berättelsen.
Det här har absolut varit en bra bok som jag sett fram emot att kasta mig över så fort tid har funnits.
Och man kan absolut inte låta bli att tycka om Olga, Helga och herr Alreik!

En välskriven bok som innehåller otroligt mycket fakta och man märker att det ligger mycket research bakom. Boken handlar om flera fiktiva karaktärer med ett brett persongalleri med få ordliga introduktioner (utöver huvudkaraktärerna Olga och Helga). Det är ett skiftande berättande mellan nutid och dåtid samt karaktärsperspektiv. Ibland hängde jag tyvärr inte med men det gav sig så småningom.

Boken är väldigt scenisk, med målande miljöbeskrivningar. Detta är både en mordhistoria och en skildring av livet på botten. Det är också ett vackert språk, nästan poetiskt och jag blir berörd när jag läser.

Berättelsen innehåller vänskap, värme, om att kämpa mot fördomar och att skapa ett bra liv trots fattigdomen dom varit med om. Längst bak i boken finns det källor och extra material som jag tyckte var intressant att ta del av!

Året är 1860-talet och två fruntimmen, Olga och Helga, bor på fattighuset och har sina gedigna förmågor och kunskaper. Dock blir de illa behandlade som Kulla-Gulla eller Cosette, och likt de berättelserna så hamnar även Olga och Helga hos något äldre herrskap som verkar god och är en stadig hand i det hårda livet.

Det är en historisk roman med bred efterforskning. Med ett äldre svensk språkform, tappade jag tyvärr bort mig. Dessutom var det ett brett persongalleri med få ordiga introduktioner (utöver huvudkaraktärena Olga och Helga då). Utöver är det ett skiftande berättande mellan nutid och dåtid samt karaktärsperspektiv, så ibland undrade man var man var och vem.
Berättelsen hade en begränsad allvetande berättare och då visste man aldrig vad som skulle hända och det har ju sin charm.

Jag gillade de kvinnliga skildringarna som uppstod och kunde se flera drag av andra kända litterära historiska verk som utspelar sig på 1860-1970-talet. Fattigdomen är påtaglig och kvinnornas plats i hierarkin likaså. Man får en gedigen historisk miljö, atmosfär och tillvaro. Det är som en tidsresa som fängslar en som läsare. Den blå gardinen är väldigt scenisk, med välformulerade miljöbeskrivningar. Skådespeleriet hos karaktärerna är uppvisande. Mycket konsthistoria och kvinnohistoria inryms i boken. Även mysteriet och gärningsmannen avseende mordet var bra utfört.
Jag hade nog gärna velat att boken tog upp mer om kvinnoföreningen och kampen om kvinnornas rättigheter. Hade även gärna läst mer om Helgas historia.

Dessutom hade nog hellre sett boken uppdelad som en bokserie som Kulla-Gulla för att få en bättre struktur.

Trots textens brister är innehållet stark med fantastiska teman och historiska efterforskningar. Det var inslag av kärlek, gemenskap, familjekonstellationer, svek, girighet, mord, tjuveri, släktband och kvinnorättigheter. Det är en tung bladvändare men riklig på historia. Det kändes som jag var på teater för jag visste aldrig vad som skulle komma eller vem som stod på scen.

Detta är både en deckare och en roman om två unga kvinnors liv under tuffa förhållanden.
Kvinnor kämpar för rättvisa i en tid när ingen vet betydelsen av ”lika värde” och många är de som tror att man kan göra vad man vill med ”fattigjon”.
En spännanse, sorglig och även upplyftande bok.
En varm bok som får fyra av fem i betyg

En intressant historia om två kvinnor som får kämpa för sin överlevnad I det fattiga samhället. Om att slå sig fri från jobbiga och traumatiska händelser. Jag tyckte mycket om boken

Ett genomgående tema i Bassells romaner är nedtryckta kvinnor som på ett eller annat sätt tar sig upp och står fast. Den här boken är inget undantag.
Vi får följa Olga och Helga – två kvinnor som befunnit sig på samhällets botten och lyckats ta sig, om inte till toppen så en bra bit på väg. Den blå gardinen är en stark och kraftfull berättelse som ger läsaren en blick i hur det kunde se ut för kvinnor i Sverige under 1800-talet.

Som läsare får man främst följa två starka karaktärer i deras svåraste stunder, men också när de mår som bäst. Olga och Helga är lika, men ändå olika. De har växt upp på i princip samma sätt -alltså i fattighus-, men är två helt skilda personligheter. Olga är framåt och inte rädd för att säga vad hon tycker, medan Helga är något mer tillbakadragen och försynt.

Under berättelsens gång får man lära känna de två mer och mer, och allt eftersom får man reda på deras bakgrunder. Och de håller verkligen ihop i vått och torrt, även om de har sina tvister då och då.

Förutom Olga och Helga är hela galleriet av karaktärer djupa och väl utstuderade, med intressant bakgrund och tydliga motiv.

Handlingen är en röd tråd genom hela boken, men det känns även som att delarna som boken är uppdelad i är som avsnitt i en serie. De är sammanhängande, men skiljer rätt så markant i tiden. Berättelsen kändes något rörig i början, men ju mer man kom in i den, desto mer fängslande blev den och närmare slutet var boken jättesvår att lägga ifrån sig.

Något jag verkligen tycker om med berättelsen är språket! Det är gammaldags, vilket gör att det passar perfekt med berättelsen. Jag får känslan av att läsa en Jane Austen eller Brontë-roman. Delar av berättelsen påminner dessutom Ellens val-böckerna av Helena Dahlgren och Moa Eriksson Sandberg.

Det märks att Stina har gjort sin forskning för den här boken, även innan man ser sidorna med källhänvisningar som hon har med i slutet. Något som också uppskattas!
Sist, men inte minst fick jag nys om en bok som jag blev intresserad av; Familjen H*** av Fredrika Bremer.

Sammanfattningsvis är det här en lättläst och spännande historisk roman, med intressant handling. Passar den som tycker om Jane Austen, systrarna Brontë och liknande.
Rekommenderas starkt!

Stina Nilsson Bassell har med sin historiska roman Den blå gardinen förflyttat mig tillbaka till 1800-talets mitt, till Linköping, där jag fått lära känna de unga kvinnorna Olga och Helga och deras liv på och kring Himmelstadlunds herrgård.

Den blå gardinen är inte bara en historisk roman, det är även historien om ett mord och om besinningslösa brottslingar, det är en historia om kampen för kvinnors och de fattigas rätt i samhället och historien om två kvinnors kamp att skapa sig ett bra liv trots att de startade på fattighusets botten.

Med ett vackert språk berättar Stina Nilsson Bassell historien om Olga och Helga, och målar upp en fantastiskt målande miljö, allt från fattighus, väverier, fängelser och herrgårdar. Jag som läsare binds fast vid historien som ibland fascinerar, ibland skrämmer och ibland med ett skratt.

Det är med en nöjd men lite sorgsen känsla jag slår ihop boken, jag vill stanna kvar i Olga och Helgas värld ett tag till och jag vill fortsätta följa deras kamp för livet, kärlek och välmående. Den blå gardinen är en bok jag varmt rekommenderar, jag älskade verkligen berättelsen och lider nu av en liten boksmälla och som extra plus i kanten så har jag lärt mig en mängd historiska svordomar, jag ser verkligen fram emot att kalla någon för rumpoxe.

Helga och Olga är två flickor som vuxit upp på fattighuset i Lindköping i mitten av 1800-talet. De blir vänner och får arbete på Himmelstalunds herrgård. Där sker det så småningom ett mord och flickorna deltar i sökandet efter mördaren.
Detta är både en mordhistoria och en skildring av livet på botten under industrins framväxt i Östergötland. Framförallt skildras barn och kvinnors villkor på ett bra sätt. Jag tyckte verkligen om boken!

I april 1860 jobbar Olga och Helga med att plantera den nya Trädgårdsföreningen i Linköping. Två unga kvinnor som bor på fattighuset där det inte finns några blommor som lyser upp tillvaron. Men helt plötsligt blir de erbjudna jobb på Himmelstadlunds herrgård. En fridfull plats hos den vänlige herr Alreik, tills ett mord sker och någon verkar vilja kasta misstankarna på Olga.

Det här är en trevlig historisk berättelse om två unga kvinnor som lyckas göra en klassresa, hitta kärleken och vara med om att kämpa för kvinnors rättigheter. Mordhistorien är dock lite svag. Styrkan och det som gör den intressant och läsvärd är det historiska skeendet, där fiktiva händelser och personer placeras in bland verkliga händelser och personer.

Som Östgöte var det verkligen intressant med det stora bankrånet i Linköping och textilbranschens framväxt i Norrköping.

Stina Nilsson Bassell har hittat ett språk som flyttar oss tillbaka till artonhundratalet men fortfarande med en modernt flyt i språkmelodin. Hon levandegör industrialismen frammarsch genom kvinnornas perspektiv. Kvinnor som slet för att mätta sina barn ofta under svåra förhållande.

Har läst en bok av Stina innan & undra om det vart lika bra personbeskrivningar denna gång och ja jag blev inte besviken.
De är en fantastisk berättelse om 2 människors liv & hade kunnat vara en biograf. Ett bra berättarflöde och väldigt välbeskrivna känslor. 
Var ett ord redan i början av boken som jag ikke kommer glömma & som jag skrattar åt varje gång jag tänker på det--- snorsleven.
Detta är verkligen en mäktig historia om sammanvävda livsöden & det är spännande att få följa med på den resan. Deras upp & nedgångar, lycka, kärlek, sorg, mord, otrolig vänskap osv. Deras imponerande styrka. 
Det som verkligen imponerar på mig är Stinas exemplariska förmåga att beskriva känslor & tankar.

Det är april 1860 och i den starka vårsolen står Olga och Helga, två unga kvinnor, med plantor för att förgylla den nya Trädgårdsföreningen.
De båda kommer från fattighuset där livet inte är lätt.

Men de har båda turen att få arbete på Himmelstadslunds herrgård.

Så sker ett mord på herrgården och bland personalen pågår mystiska samtal.

Olga och Helga kan inte släppa vad som hänt, så de bestämmer sig för att ta reda på vad som händer och vem som är mördaren.

En underbar spännande historisk roman om två unga kvinnor som trots åldern redan levt ett hårt liv. De är två starka kvinnor som jag tycker är intressant att få följa.
Personbeskrivningarna gör att det känns som jag känner dom båda.

Jag gillar författarens språk.
Här finns mycket känslor som man riktigt känner av när man läser. Jag blir verkligen berörd.

Författaren har skrivit flera böcker och själv har jag läst Mjölnarens spår som jag också gillade.ee

Stina Nilsson Bassell blandar fakta och fiktion i denna myllrande roman. Mest fakta, mycket fakta! Olga och Helga är fiktiva personer, men många av bokens karaktärer har levt och verkat i Norrköping under denna tid. Till största del är även miljöerna autentiska och jag som är hyfsat välbekant med Norrköping, och dessutom älskar historia, får mitt lystmäte. Berättelsen innehåller en hel del elände, men den genomsyras av hopp. Både i det lilla personliga och för samhället i stort.
Boken har ett väldigt speciellt språk; poetiskt nästan drömskt och vi förflyttas ofta bakåt och åter i tid från ena meningen till nästa. Även om det tog ett litet tag att komma in i det så uppskattar jag det; det ger berättelsen en unik klang.
Stina har hittat _så_ mycket intressant som hon vill ha med i sin berättelse och ser man krasst på det hela så är berättelsen totalt överlastad av fakta. Men hon har löst det hela på ett i mitt tycke finurligt sätt; hon har ett antal karaktärer som älskar att dela med sig av sitt kunnande och vetande om stort och smått till folk i sin omgivning. Och jag som är precis en sån person kan inte annat än att älska den lösningen, le och känna mig träffad.