Kanja Eliasson

Christina Wahldéns ”Mitt käraste gyllene barn” baseras på förintelseöverlevaren Kaja Finklers uppväxt och de hemskheter hon upplevde under andra världskriget och tiden efter befrielsen.

Den judiska flickan Kaja är fyra år när andra världskriget bryter ut. Tillsammans med andra judiska familjer gömmer sig hennes familj från nazisterna, men blir upptäckta och får flytta till det judiska gettot i Warszawa. 1942 smugglas sjuåriga Kaja ut ur gettot och reser till sin pappa som hon knappt känner.

Kaja saknar sin familj i gettot, och när hon en dag återförenas med sin mamma är glädjen stor. Men lyckan blir kortvarig, för mamma förs bort och Kaja själv hamnar i olika läger där var dag är en kamp för att överleva. Den 15 april 1945 befriar brittiska soldater fångarna i koncentrationslägret Bergen-Belsen, en av de som fritas är Kaja. Hon är svårt undernärd och trots att britterna ger henne mycket mat så äter hon väldigt försiktigt. Vännen Renatka äter däremot mycket och är lycklig. Men hennes kropp klarar inte av all mat efter lång tid av svält, så hon dör nio år gammal, dagen efter hon blev fri…

Efter befrielsen hamnar Kaja i Sverige där hon får kontakt med sin mamma som försöker få visum till Sverige för att återförenas med sin dotter. De hoppas sedan kunna ta sig till New York, där morfar bor, för att starta ett nytt liv tillsammans.

En viktig bok som alla borde läsa, om en del av vår historia som vi måste fortsätta prata om. Det är en sorglig och hemsk berättelse om stulen barndom och splittrade familjer. Men också om att börja på nytt och försöka reparera det som skadats.

Boken är den tredje fristående delen i Christina Wahldéns serie för mellanåldern om barns upplevelser under andra världskriget. Läs även ”Tulpanpojken” och ”Spionen i äppelträdet”. På Rabén&Sjögrens hemsida finns foton och fler brev än de som finns i boken. Det finns även en lärarhandledning

Det var arton månader sedan viruset Tox bröt ut och ön där internatskolan Raxter School for Girls ligger blev satt i karantän. Viruset påverkade dem alla. De flesta lärarna dog, även vissa av eleverna, medan andra bara förändrades. Det var som att naturen började ta över deras kroppar, de förvildades. I Hettys fall innebar detta att hon blev blind på ena ögat och det klistrades ihop, sedan började ett tredje ögonlock växa fram. Det gjorde inte ont utan kliade bara som helsicke, men Hetty tyckte att hon kunde känna något som rörde sig i ögonlocket och försökte slita upp det. Efter det hjälpte bästa vännen Byatt henne att sy igen ögat, och Byatt har alltid nål och tråd med sig ifall ögat skulle gå upp igen.
I väntan på botemedlet som regeringen lovat ska komma och utan kontakt med omvärlden är Hetty och Byatt isolerade tillsammans med de andra överlevande på skolans område. Utanför stängslet som omgärdar skolan får inte vem som helst gå, bara Båtgruppen som hämtar de små matransoner som staten skickar till de isolerade får vistas där. Men när Hetty en dag själv får i uppdrag att ingå i Båtgruppen upptäcker hon att det som eleverna på skolan tror är sant inte alls stämmer. De är alla förda bakom ljuset, och inte ens de vuxna går att lita på… Och när Byatt plötsligt försvinner tänker Hetty göra allt som står i hennes makt för att hitta henne, även om det innebär att möta det som finns utanför stängslet…
Ungdomsboken ”Förvildade” är en brutal, spännande och skrämmande dystopi helt i min smak, men kanske inte något för den äckelmagade. Jag hoppas i alla fall på en uppföljare!

Alba och lillasyster Ellen är och hälsar på sin morbror Baltzar i Stjärndalen under jullovet. Snart är det julafton, då ska mamma och pappa också komma. Men så drar ett ordentligt snöoväder in över den lilla byn och det är inte längre säkert om föräldrarna kan ta sig dit… eller om Alba och Ellen kan ta sig därifrån…

Men så visar Baltzar flickorna ett miniatyrhus som han ropat in på auktion. Han berättar att han som en gång byggde det hette Abbe Axelsson, en olycklig man vars enda lycka var att bygga dessa små kopior av riktiga hus. Huset, vars kopia Baltzar har, brann ner för 30 år sedan. Baltzar berättar också att var det något som Abbe Axelsson inte tyckte om så var det julen, han inte bara hatade den – han var till och med livrädd för den! Det ryktas också om att det spökar i vissa av miniatyrhusen som Axelsson byggde…

Det dröjer inte länge innan både Alba och Ellen börjar höra viskningar från miniatyrhuset, viskningar om Samlaren och om barn som försvinner spårlöst när ovädret drar in över Stjärndalen.

Vilka är det som viskar från huset? Varför var Axelsson så rädd för julen? Vem är Samlaren? Och vilket barn kommer att försvinna härnäst?

Jag har läst de flesta av Kristina Ohlssons rysare för barn och jag har aldrig blivit besviken! Mysrysare som är alldeles lagom läskiga, men också väldigt, väldigt spännande! Rekommenderas!

Tips: Det finns även lärarhandledning på bonnierforlagen.se/lararrummet.

Året är 1880, vintern har drabbat Stockholm hårt och man tar sig varken in eller ut ur staden eftersom tullarna är igensnöade. På Allmänna Barnhuset bor Mika som snart är 12 år. Hon är en av de äldsta på barnhemmet och arbetar på en krog. Först hade Amelia, föreståndarinnan för barnhemmet, tyckt att krogen var fel ställe för en flicka. Men Mika var trots allt för gammal för att börja skolan, och läsa kunde hon redan så det skulle bara vara ett slöseri med tid, så till slut hade Amelia gått med på det. Eftersom livet för en barnhusflicka är tufft och Mika får höra mycket hon inte borde på krogen har hon blivit väldigt observant, hon lägger märke till saker och kan förutse hotfulla situationer.

En natt kommer en ung man och knackar på hos Allmänna Barnhuset. Mika är vaken och öppnar och märker att mannen är helt skräckslagen. Han säger inte vem han är och den enda ledtråd hon får är att ”Den Svarta Ängeln” vet att han tagit henne, sedan överlämnar han ett bylte till Mika och försvinner. I byltet ligger en liten nyfödd flicka.

Detta blir början till en serie märkliga händelser, en kväll kort därefter hör Mika några poliser på krogen prata om ett fall de utreder, om ett mordoffer, vars sista ord var att Nattkorpen kommit för att hämta honom… Men Nattkorpen har ju blivit avrättad!? Mannen som satte Stockholm i skräck under fyra år och mördade oskyldiga människor blev halshuggen förra året!

En annan polis, Valdemar Hoff, lägger märke till Mikas öga för detaljer och plötsligt är Mika mitt uppe i en mordutredning och hjälper polisen försöka ta reda på vem det är som mördar under namnet ”Nattkorpen” nu. Är det en härmare de har att göra med?

”Nattkorpen” är en riktigt spännande och rätt läskig deckare för mellanåldern. Men den är också stundtals rolig, för Mika är en rolig tjej som tycker om att skoja med folk. Det är också en historisk inblick i hur livet på samhällets botten kunde se ut under 1800-talet. En riktigt bra läsupplevelse, jag älskade boken från början till slut och kommer att rekommendera denna bok för många barn jag möter.

”Spökröster” av Katherine Arden är den fristående fortsättningen på ”Gömställen”.

Ollies pappa har vunnit pris som bästa säljare på sitt jobb, priset är en exklusiv resa till Mount Hemlock i Vermont, där ett gammalt barnhem blivit ombyggt till en helt ny skidanläggning som inte ens har öppnat för allmänheten än! Ollies bästa vänner Brian och Coco samt Cocos mamma får också hänga med. Men på vägen dit hamnar de i en ordentlig snöstorm och de börjar tvivla på om de verkligen borde vara ute och köra i ovädret. Det blir inte bättre av att Coco drömmer mardrömmar i bilen och när hon vaknar tycker hon sig se någon som står på vägen och håller upp handen mot dem. Som en vädjan. Som en varning. Men när de stannar för att kolla är ingen där!

Till slut anländer de till skidanläggningen och möter ägarna Sue och Sam. Men ingen annan personal eller andra gäster har lyckats ta sig dit i stormen, strömmen har gått och eftersom risken är stor att de blir insnöade och de behöver spara på bränslet i generatorerna så eldar de i brasan för att hålla värmen.

Men det är något konstigt på anläggningen, på väg till deras rum hör Coco steg och ser skuggan av en människa i korridoren. Ollie drömmer att hon är i en sovsal med en massa flickor som sover med igenfrusna ögon, och om en flicka som ber om hjälp med att hitta sina benknotor. Men är det verkligen bara en dröm?

Och trots att snöstormen fortfarande härjar utanför så anländer ännu en gäst, en journalist som är ute på uppdrag. Han kallar sig för Don Voland och skriver för en tidning som specialiserat sig på Spöken… och han har minsann hört rykten om barnhemmet som en gång fanns där. Det drevs av den hemska mor Hemlock, som låste in en mörkrädd flicka i en städskrubb. Flickan dog av skräck…

Tillsammans med Mr. Voland beger sig barnen på spökjakt, men snart finner barnen att de själva befinner sig i fara…

”Spökröster” är en rysare för mellanåldern, och om man tycker om spökhistorier är detta en perfekt bok som skapar kuslig stämning om mörka vinterkvällar. Glöm inte att sova med lampan tänd.

Katinka bor i byn Amstelveen med sin farbror. Hennes mamma är död och hennes pappa försvann för nästan fem år sedan. Det enda Katinka och hennes farbror vet är att han försvann i grannlandet, Monsterlandet. Katinkas pappa och farbror är nämligen halvmonster. Katinka själv är bara kvartsmonster, eller en slända som det också kallas. Och tur är väl det, för sländor återuppstår när de dör, och Katinka brukar dö rätt ofta.
Katinka och hennes farbror bor på Monsterstationen, en järnvägsstation och hotell för monster som kommer till eller ska ta sig från människovärlden. Vilka som tar in på hotellet hålls hemligt, människorna ska nämligen inte känna till monstrens existens. Men det är svårt när det finns en vresig gubbe i byn som har starka misstankar om att det händer konstiga grejer på hotellet. Det är också svårt för Katinka som är kvartsmonster samtidigt som hon försöker vara en helt vanlig tjej som kan ta hem kompisar efter skolan.
En kväll hör Katinka hennes pappa kalla på henne, han ber om hjälp och säger att det snart är för sent. För sent för vad? Katinka måste bege sig till Monsterland, men det visar sig inte vara helt lätt att ta sig dit på egen hand. Dessutom har hon aldrig sett sin pappa i monsterskepnad, hur ska hon känna igen honom?

”Kvart över dimman”, första delen i serien Monsterstationen av Johan Elfner och trots att boken kryllar av monster är etta ett rätt mysigt äventyr för mellanåldern. Läs själv eller läs högt, jag tror boken är lika bra oavsett!
Nästa del om Katinka och Monsterstationen kommer i år och jag ser fram emot att läsa den!

En mycket fin bok om kompisrelationer, om kärlek och om vardagen på mellanstadiet, men även om att ha en förälder med psykisk ohälsa, om rädslan och oron för att föräldern en dag inte längre ska finnas där.

En morgon när elvaåriga Isa vaknar är pappa inte hemma längre, han har hamnat på sjukhus. Fast inte ett vanligt sjukhus, utan ett sjukhus där man inte får ha skosnören och alla fönster och dörrar är låsta. Ett sjukhus för de som mår dåligt i själen. Pappa har varit sjuk så länge Isa kan minnas och tar mediciner för att må bättre, men ibland fungerar de inte. Isa har inte berättat för så många om sin pappas sjukdom, men hon har berättat för bästa vännen Aisha, som lyssnar och stöttar.
När det är dags att dra lott om vem som ska bli årets lucia i skolan blir det Isas namn som dras. Men det är ju Aishas stora dröm att få vara lucia! Aisha ler stort i klassrummet mot Isa, men Isa ser att det är ett stelt leende…
När Isa en dag besöker sin pappa på sjukhuset ser hon att en kille från skolan är där med och besöker sin mamma. Killen är Ian från sexan, han den snygga som Aisha är förälskad i. Isa och Ian märker snart att de förstår vad den andre går igenom och kan prata med varandra om det som är jobbigt, Isa vågar till och med berätta om saker som hon inte ens orkat med att berätta för Aisha. Men när Aisha märker att Ian och Isa umgås blir hon arg, och Isa blir lämnad utanför kompisgänget.
Kommer Aisha och Isa bli vänner igen? Och kommer pappa vara frisk nog för att komma och se på luciatåget i skolan?

"Nattexpressen" av Karin Erlandsson med illustrationer av Peter Bergting är en berättelse i 24 kapitel. En av de bättre adventsböckerna jag har läst! En välskriven, magisk berättelse som utspelar sig i juletid, men som inte nödvändigtvis måste läsas till jul.

I elvaåriga Danjas familj är det tradition att hennes familj flyttar hem till mormor veckorna innan jul. Mormor bor i ett gammalt stationshus där morfar jobbade som stins när han levde och mormor brukade baka solskensbullar och bjuda resenärerna på. Nu går där tyvärr inga tåg längre, morfar är död och mormor har börjat glömma bort saker - till och med receptet på sina berömda bakverk! Mormor har också börjat svamla om konstiga saker, bland annat en silvernyckel, men berättar varken vart den finns eller vad den leder till.
Precis som varje år ställer Danjas föräldrar till med en decemberfest i stationshuset för sina vänner. När festen är igång som bäst och gästerna är fullt upptagna med att kolla på fyrverkerier går Danja upp till mormor för att hålla henne sällskap så hon inte blir rädd... men mormor är försvunnen! Ingen vet vart hon har tagit vägen.
På natten vaknar Danja av tågljud från den övergivna tågrälsen utanför mormors hus. På spåret står ett tåg, och inte vilket tåg som helst. Tåget är Nattexpressen, tåget som tar dig till den du söker. Med hopp om att finna mormor åker Danja med. Det blir början på ett magiskt äventyr där Danja ställs inför svåra prov, hon märker att saker inte alltid är vad de verkar vara och hon får reda på saker om sina morföräldrar som hon aldrig hade kunnat ana...

Kim har fått ärva sina farföräldrars förfallna hus i Teg, en liten, obetydlig ort i Värmland där ingen längre bor. Men det finns en busshållplats där bussen går två gånger om dagen.
Advokaten som meddelade att Kim hade ärvt huset berättade att elen funkade, att det fanns några konserver kvar i huset och att farmor hade rensat ut allt annat som riskerade att bli gammalt innan hon åkte in till sjukhuset för att dö... men advokaten berättade inte om alla post-it-lapparna som farmor och farfar satt upp överallt i huset, lapparna som Kim inte vågar läsa... Advokaten berättade inte heller om allt klotter, avbilderna av dem - odjuren, som ser ut som kråkor i svarta rockar. Dog de med farmor eller finns de kvar?
Kim åker till huset och under vistelsen tänker Kim tillbaka på sin barndom, alla smärtsamma minnen och hatet som verkar bo kvar i väggarna... och försöker försonas med sin egen historia.

Interaktionen mellan Anders Fagers fragmentariska text, Peter Bergtings fantastiska illustrationer och alla post-it-lapparna gör att det finns mycket att läsa mellan raderna i "Kråkorna". Det skapar dessutom en riktigt obehaglig stämning i boken, till och med en skräcklitteratursentusiast som jag tyckte boken var otäck att läsa första gången. Andra gången jag läste den fick jag en fördjupad förståelse för berättelsen som förhöjde läsupplevelsen ännu mer. En riktigt bra bok!

En fin bok för lågstadieåldern om vänskap, saknad och om att vara helt ny i ett land där man inte förstår språket som talas.

Maryam har flytt från Iran till Sverige med sin mamma, pappa och storebror Mani. Hon saknar sin mormor som är kvar i Iran och är arg på mamma som lämnade mormor. Maryam är så orolig, tänk om en bomb faller ner på mormors hus och hon dör!
Maryams familj kommer till Sverige precis när höstterminen ska börja. Maryam förstår inte vad någon i hennes nya klass säger, tills hon träffar Ida som kan skratta på persiska - Maryams språk! Flickorna blir kompisar och först förstår de inte varandra, men Ida lär sig fler och fler ord på persiska. Och Maryam, som läst 143 böcker på persiska, lär sig svenska genom att läsa samma böcker som hon redan läst fast hon har lånat dem på svenska från skolbiblioteket istället. Men hon vägrar att prata svenska, för varför ska hon prata ett språk som mormor inte förstår? Persiskan är ju språket hennes mormor har lärt henne - hennes mormorsmål!