Familjen Toimi, med många medlemmar och många personligheter. Det är de vi får följa. Deras olika roller och hur olika deras uppväxter i samma hem varit.
Destruktivitet och medberoende genomsyrar familjen. Hur mycket ansvar ska ett barn ta för sina föräldrar, oavsett ålder?
Varje kapitel startar med en ingress om vad komma skall. En känsla av teater infinner sig och Wähä är mästerlig på att skriva fram dynamik och nyansering i och mellan de olika karaktärerna.
Även den historiska skildringen av kriget är fin och ger ett djup till boken i stort och för enskilda karaktärer
Två ledord som genomsyrar romanen är intelligent och intellektuellt. För just så är den skriven. Ester blir förälskad i poeten Hugo. Hon är stundtals besatt av honom och den ständiga längtan att bli bekräftad och älskad. Han, en arbetsnarkoman med förmågan att inge hopp och således förtvivlan i Ester. Ett maktspel där Hugo styr och Ester styrs.
Det blir en inre kamp där Ester är beroende och självständig. Hoppfull och förtvivlad. Kär och förbannad. Inlyssnande och talande.
En läsvärd bok som lämnar tankar om hur kärlek kan se ut och vad den får människor att göra.