Linda Efson

Caroline Säfstrand har skrivit en väldigt fin bok om olyckliga människor som hittar tillbaka till sig själva och förstår hur de ska gå vidare efter att, i vissas fall något ofrivilligt, ha gått med i en skrivklubb. I den här skrivklubben jobbar man mer med sig själv och sin acceptans över livet än med att utveckla sitt skrivande.

Jag gillar att läsa om personerna och miljöerna är även de fint beskrivna - jag vill också ha ett orangeri i anslutning till mitt sovrum. Jag tycker nog mest om Lisbeth, som känner sig dum för att hon köpt en färgglad kofta när hon redan har en grå. Det ger hopp när hennes berättelse utvecklas och jag ler när jag lyssnar.

Dejt här är bok som får mig att tänka till kring livet och hur vi alla kan få lyckliga slut - men lycka är inte samma för alla.

I dagboken får vi följa en akutenläkare som det år då hon ska fylla 50 får i uppgift av sin dotter att skriva dagbok - dottern vill se hur livet kan bli. Vi läsare får följa med i våndan över att behöva skriva - inte är väl mammans liv så intressant? Eller, ja, kanske. En flirt med en yngre kollega, många vinkvällar och så lär vi oss vääääldigt mycket om klimakteriet. Att dessutom lyssna på den här boken, som utspelar sig i Göteborg, uppläst av Klara Zimmergren på klingande göteborgska gav mig några timmars skratt och många promenader mer än vad jag hade tagit annars. Perfekt för att få igång läsflytet igen.

Jag må ha några år kvar till 50 men kan ändå hitta igenkänning och nöje i den här - rekommenderas starkt!

Vi har högläst Harry Potter och de vises sten sedan i julas och det har varit både mysigt och spännande. Jag minns att jag läste den här i litt.vet-kursen jag läste för en sisådär 20 år sedan. Det var innan filmerna, innan hypen och jag läste inte resten av böckerna för den här gjorde inget för mig. Sedan blev den ju hur stor som helst och för några år sedan såg jag äntligen filmerna och ja, jag gillade dem. Jag kommer kanske inte bli en Potterhead (heter det så?) men det ska bli kul att läsa böckerna och se om filmerna - speciellt att få göra det ihop med min dotter (som redan köpt en vit gosedjursuggla och döpt den till Hedwig)

Nu har jag läst Hamnet och ja, jag håller med många andra läsare - den är väldigt stark och gripande! Dock tog det ett tag för mig att verkligen komma in i den men ungefär halvvägs så satt jag där och storgrät och snöt mig i pyjamasen.

Boken handlar om familjen Shakespeare och deras öde - kanske var det ungefär så här som deras liv var. Om hur en familj inleds och hur den familjen hanterar livet med föräldrar, barn, karriär, avstånd och döden. Hamnet var namnet på Shakespeares son - men i den här berättelsen får även de andra barnen plats; Susanna och Judith.

Det är en magisk, tragisk, vacker och sorglig berättelse som vi får läsa. Som gammal Shakespearenörd var den både intressant och spännande och jag vill nästan tro att det är en helt sann historia.

The Jane Austen society utspelar sig direkt efter andra världskriget i lilla Chawton där Jane Austen en gång bodde en kort tid. Vi får följa en läkare, en skolfröken, en bonde, en filmstjärna och några till. Det de har gemensamt är deras starka kärlek till Jane Austen och hennes böcker och de bildar ett sällskap för att försöka behålla hennes gamla ägodelar i England.

Det är romantiskt, det är sorgligt och det är fina karaktärer med djup som beskrivs. Det är inte helt klart hur det ska gå och alla diskussioner om hennes böcker som karaktärerna håller är väldigt intressanta, speciellt för mig som älskar Austen. När jag läst färdigt boken ville jag direkt sätta mig och läsa om Austens verk - det är ett bra betyg.