The Secrets We Kept
The secrets we kept
Bok av Lara Prescott
A thrilling tale of secretaries turned spies, of love and duty, and of sacrifice--inspired by the true story of the CIA plot to infiltrate the hearts and minds of Soviet Russia, not with propaganda, but with Doctor Zhivago.o.
Lars Prescotts Allt vi höll hemligt bygger till stor del på en sann historia som hon på ett mycket skickligt sätt vävt in i en fiktiv berättelse. I början av 1950-talet skriver den ryska författaren Boris Pasternak den episka romanen Doktor Zivago. Det är en kärlekssaga men är även politiskt kritisk mot bland annat oktoberrevolutionen vilket hör att den förbjuds i Sovjetunionen. Istället smugglas originalet ut ur landet med hjälp av Boris älskarinna Olga och trycks första gången i Italien 1957. Samtidigt i USA vill CIA ha tag i originalet dels för att översätta det till engelska och dels för att sprida boken bland folket i Sovjetunionen. Man använder sig av två kvinnliga spioner, ryska Irina och amerikanska Sally. Efter ett mycket intensivt och hemligt arbete lyckas man till slut dela ut boken Doktor Zjivago till ryska besökare på Världsutställningen i Bryssel 1958. De tar sedan med boken hem och sprider den vidare. Vilket i sin tur får den ryska regeringen att agera och återigen förbjuda boken och beordra Boris att ta tillbaka den. Han vägrar. När han 1958 får Nobelpriset tvingas av avböja på grund av politiskt förtryck. Detta är den sanna delen men det finns även en historia om de olika smarta kvinnorna som verkligen gör allt detta möjligt. Framför allt berättelsen om Olga som fängslas och förs till arbetsläger i Norra Sovjet vid två tillfällen för att hon älskar Boris och hjälper honom att sprida hans verk. Men även berättelsen om de hemliga spionerna Irina och Sally är gripande och intressanta. Jag gillar hur boken är uppbyggd med särskilda kapitel för de tre olika kvinnorna och hur deras roller förändras med tiden. Jag kan varmt rekommendera boken om man är intresserad av historiska händelser varvat med lite kärlek och spänning.
Allt vi höll hemligt följer två kvinnor; Olga Vsevolodovna och Irina Drozdova. I två perspektiv, ett öst och ett väst, får vi följa dessa kvinnor under tiden då Sovjetunionen var stark. De dessa kvinnor har gemensamt är att det vill att en speciell bok, en bok som kan agera vapen, ska komma ut till allmänheten och bli känd. Den ena jobbar som spion för CIA och den andra är älskarinna till författaren till boken.
Jag gillade den här boken. Tyckte att det var spännande att få följa kvinnor från ett krig och deras livsöden återigen som är baserad på sanna personer och händelser, jag har verkligen fastnat för den undergenren. Men jag hade svårt för skrivsättet. Boken är skriven i jag-form för alla kapitel, även om vi många gånger får läsa från olika perspektiv. Det jag också hade svårt för var att författaren ofta valt att skriva han/hon istället för karaktärens namn, vilket gjorde det ibland omöjligt att förstå vem som egentligen var vem och de första 150 sidorna var jag oerhört förvirrad över vad som egentligen skedde i boken.
Jag tyckte mycket om hur de kvinnliga karaktärerna tog mycket plats, även om det var 50-talet som boken utspelade sig på. Det känns alltid fräscht med kvinnor som kan stå upp för sig själv och säga ifrån när boken är skriven för en annan tidsepok då det inte var lika jämställt som det är nu. Det är liksom något speciellt att läsa om kvinnliga spioner och jag vill bara läsa allt som finns i den undergenren. Det jag också gillade med den här boken var känslan av det viktiga med böcker; att böcker kan agera som vapen vid vissa sammanhang.
Jag ser fram emot att se vad Prescott ska skriva i framtiden, för det är verkligen en författare att titta efter i historiska berättelser som är baserad på sanna händelser!
Jag gillade den här boken. Tyckte att det var spännande att få följa kvinnor från ett krig och deras livsöden återigen som är baserad på sanna personer och händelser, jag har verkligen fastnat för den undergenren. Men jag hade svårt för skrivsättet. Boken är skriven i jag-form för alla kapitel, även om vi många gånger får läsa från olika perspektiv. Det jag också hade svårt för var att författaren ofta valt att skriva han/hon istället för karaktärens namn, vilket gjorde det ibland omöjligt att förstå vem som egentligen var vem och de första 150 sidorna var jag oerhört förvirrad över vad som egentligen skedde i boken.
Jag tyckte mycket om hur de kvinnliga karaktärerna tog mycket plats, även om det var 50-talet som boken utspelade sig på. Det känns alltid fräscht med kvinnor som kan stå upp för sig själv och säga ifrån när boken är skriven för en annan tidsepok då det inte var lika jämställt som det är nu. Det är liksom något speciellt att läsa om kvinnliga spioner och jag vill bara läsa allt som finns i den undergenren. Det jag också gillade med den här boken var känslan av det viktiga med böcker; att böcker kan agera som vapen vid vissa sammanhang.
Jag ser fram emot att se vad Prescott ska skriva i framtiden, för det är verkligen en författare att titta efter i historiska berättelser som är baserad på sanna händelser!