The Wednesday Club
Mirage 38
Bok av Kjell Westö
1938. Hitler's expansionist policies are arousing both anger and admiration, not least in Helsinki's Wednesday Club. The members of this relaxed gentleman's club are old friends of lawyer Claes Thune. But this year it is apparent that the political unrest in Europe is having an effect on the cohesion of the group. Thune has recently divorced and is at something of a loss, running his law practice with no great enthusiasm. Luckily he has the assistance of an efficient new secretary, Matilda Wiik. But behind her polished exterior Mrs Wiik is tormented by memories of the Finnish Civil War, when she experienced horrors she has been trying to forget ever since. And one evening, with the Wednesday Club gathered in Thune's office, she hears a voice she hoped she would never hear again. She is suddenly plunged back into the past. But this time she is no longer a helpless victim . . .
När jag läste lite snabbt vad den här boken skulle handla om, trodde jag först att Kjell Westös roman "Hägring 38" skulle vara en i raden av alla Andra världskriget-böcker som finns. Jag hade fel.
Visst finns kriget hotande nära, men romanen fokuserar - så som jag uppfattade den - mest på relationer människor emellan. Jag både känner med och blir arg på advokat Thune och hans sekreterare fru Wiik. Det blir kanske inte alltid rätt, men de gör ändå så gott de kan.
Samtliga karaktärer var grundligt och skickligt uppbyggda. De kändes som verkliga människor. Slutet var oväntat för mig och i bokcirkeln hade vi givande diskussioner om det (och även om handlingen i övrigt).
Det som jag reagerade på mest - OBS! Detta kan vara en spoiler - var när den jude som vann en löptävling placerades utanför prispallen. Det var bara släktingen till juden som reagerade. De övriga i Onsdagsklubben verkade bara rycka på axlarna och tänka "det är sådant som händer". Skulle de ha reagerat på samma sätt om alla de tävlande hade haft samma etnicitet och religion? Eller var det just det faktum att han var jude som spelade roll?
Visst finns kriget hotande nära, men romanen fokuserar - så som jag uppfattade den - mest på relationer människor emellan. Jag både känner med och blir arg på advokat Thune och hans sekreterare fru Wiik. Det blir kanske inte alltid rätt, men de gör ändå så gott de kan.
Samtliga karaktärer var grundligt och skickligt uppbyggda. De kändes som verkliga människor. Slutet var oväntat för mig och i bokcirkeln hade vi givande diskussioner om det (och även om handlingen i övrigt).
Det som jag reagerade på mest - OBS! Detta kan vara en spoiler - var när den jude som vann en löptävling placerades utanför prispallen. Det var bara släktingen till juden som reagerade. De övriga i Onsdagsklubben verkade bara rycka på axlarna och tänka "det är sådant som händer". Skulle de ha reagerat på samma sätt om alla de tävlande hade haft samma etnicitet och religion? Eller var det just det faktum att han var jude som spelade roll?