And Every Morning the Way Home Gets Longer and Longer : A Novella
And every morning the way home gets longer and longer : a novella
Bok av Fredrik Backman
The New York Times bestselling author of A Man Called Ove, My Grandmother Asked Me To Tell You She's Sorry, and Britt-Marie Was Here offers an exquisitely moving portrait of an elderly man's struggle to hold on to his most precious memories, and his family's efforts to care for him-even as they must find a way to let go.
"Isn't that the best of all life's ages, an old man thinks as he looks at his grandchild, when a boy is just big enough to know how the world works but still young enough to refuse to accept it."
Grandpa and Noah are sitting on a bench in a square that keeps getting smaller every day. The square is strange but also familiar, full of the odds and ends that have made up their lives: Grandpa's work desk, the stuffed dragon that Grandpa once gave to Noah, the sweet-smelling hyacinths that Grandma loved to grow in her garden.
As they wait together on the bench, they tell jokes and discuss their shared love of mathematics. Grandpa recalls what it was like to fall in love with his wife, what it was like to lose her. She's as real to him now as the first day he met her, but he dreads the day when he won't remember her.
Sometimes Grandpa sits on the bench next to Ted, Noah's father-Ted who never liked math, prefers writing and playing guitar, and has waited his entire life for his father to have time for him, to accept him. But in their love of Noah, they have found a common bond.
Grandpa, Grandma, Ted, and Noah all meet here, in this peculiar space that is growing dimmer and more confusing all the time. And here is where they will learn to say goodbye, the scent of hyacinths in the air, nothing to fear. This little book with a big message is certain to be treasured for generations to come.
Helt fantastisk bok om relationen mellan ett barnbarn och sin farfar och om att åldras. Trots sina få sidor blir man uppslukad av den och inte minst blir man berörd.
Detta är en liten bok om att åldras men också en historia om en kärlek mellan en farfar och hans barnbarn. Om det som händer när minnet sviker och hur det är att som barn försöka inse det faktum att ens farfars tid på jorden börjar ta slut.
Fredrik Backman är min den författare vars ord berör mig mest av allas. Hans ord är som magi och vissa (okej ganska många) av hans formuleringar är så fantastiska att jag saknar ord för att beskriva dem. Jag älskar att han hela tiden säger något om världen och bjuder på såväl skratt som tårar under tiden. För sånt är livet. Det går upp och det går ner och därför är det viktigt att ta vara på det och kanske tänka på att ge våra nära och kära tid. Precis som Noah gjorde med sin farfar.
Fredrik Backman är min den författare vars ord berör mig mest av allas. Hans ord är som magi och vissa (okej ganska många) av hans formuleringar är så fantastiska att jag saknar ord för att beskriva dem. Jag älskar att han hela tiden säger något om världen och bjuder på såväl skratt som tårar under tiden. För sånt är livet. Det går upp och det går ner och därför är det viktigt att ta vara på det och kanske tänka på att ge våra nära och kära tid. Precis som Noah gjorde med sin farfar.
En så vacker bok som på väldigt få sidor lyckas få med så mycket könslor. Fint och insiktsfullt om demens. Relationen mellan barnbarn och mor/farfar på vägen mot demens.
En av de vackraste böcker jag läst.
En av de vackraste böcker jag läst.