TOUS LES HOMMES DÉSIRENT NATURELLEMENT SAVOIR

Författaren berättar i jag-form om sin ungdom och identitet under åttiotalet. Hon var arton år då, sökte kärlek och brukade besöka en klubb för kvinnor flera gånger i veckan. Åtrån fanns där som en feber, som blev till en kamp. Undergivenhet och våld minner om barndomens land, dess natur likväl som dess poesi.