Mitt under julstöket hittas en man död på ön Noorö. Kriminalinspektören Karen Eiken Hornby blir enbart lättad över att få kasta sig in i en ny utredning då hon precis varit med om en personlig tragedi. Snart äger ytterligare ett mord rum, och det verkar som att brotten har kopplingar till ett whiskeydistilleri.
På Doggerlands nordligaste ö Noorö hittas en död man. Karen, som egentligen är sjukskriven, lämnar julfirandet för att starta utredningen. Utan värre resurser famlar hon efter ledtrådar till det grymma mordet som har kopplingar till öns whiskeydestilleri och kanske till hennes egen släkt.
Det här är den andra delen i serien Doggerland. Den första knockade mig helt och den här går heller inte av för hackor. Författaren skapar en tät och spännande intrig och den beskrivande miljön är häpnadsväckande. Hittills är den här serien bland det bästa jag läst. Felsteg fick högsta betyg och den här näst intill. Intrigen i del ett var aningen mer spännande men en scen ut den här är bland det mest spännande jag läst. Om jag säger ”grotta” så vet de som läst boken vad jag menar. Nu ska jag snabba mig med Djävulen och havet för i slutet av mars släpps del fyra.
Det här är den andra delen i serien Doggerland. Den första knockade mig helt och den här går heller inte av för hackor. Författaren skapar en tät och spännande intrig och den beskrivande miljön är häpnadsväckande. Hittills är den här serien bland det bästa jag läst. Felsteg fick högsta betyg och den här näst intill. Intrigen i del ett var aningen mer spännande men en scen ut den här är bland det mest spännande jag läst. Om jag säger ”grotta” så vet de som läst boken vad jag menar. Nu ska jag snabba mig med Djävulen och havet för i slutet av mars släpps del fyra.
Jag betade av Doggerlandserien fort som attan. Stormvarning av Maria Adolfssonär den andra delen omden kriminalinspektör Karen Eiken Hornby.
Det är juletid. Karen är sjukskriven men blir inte direkt olycklig när hon kallas in för att jobba. Det är manfall bland polisen på grund av influensa. På Doggerlands nordligaste ö Noorö hittas en man som har blivit mördad. Karen får resa dit. Sen sker ytterligare ett mord. Vissa kopplingar till både ett lokalt företag och gängverksamhet finns. Det är inte helt lätt för Karen som inser att de egna släktingarna är inblandade. På hemmafronten är det en märklig konstellation Karen plötsligt finner sig leva i. Samtidigt tycks hon inse att det inte är så dumt. När en vän råkar riktigt illa ut är det gott att omge sig med goda människor.
Åter igen har Maria Adolfsson skrivit en riktigt spännande deckare. Varken handling eller karaktärer är förskönade, vilket ger boken en stark realism – trots att Doggerland ju är påhittat. Många kapitel slutar med cliffhangers och det är extremt svårt att lägga boken ifrån sig. Slutet är fruktansvärt jäkla spännande! Men boken är inte bara spännande, den tar också upp våld inom familjen. Jag läser och blir skitförbannad.
Mitt omdöme blir det högsta,
Det är juletid. Karen är sjukskriven men blir inte direkt olycklig när hon kallas in för att jobba. Det är manfall bland polisen på grund av influensa. På Doggerlands nordligaste ö Noorö hittas en man som har blivit mördad. Karen får resa dit. Sen sker ytterligare ett mord. Vissa kopplingar till både ett lokalt företag och gängverksamhet finns. Det är inte helt lätt för Karen som inser att de egna släktingarna är inblandade. På hemmafronten är det en märklig konstellation Karen plötsligt finner sig leva i. Samtidigt tycks hon inse att det inte är så dumt. När en vän råkar riktigt illa ut är det gott att omge sig med goda människor.
Åter igen har Maria Adolfsson skrivit en riktigt spännande deckare. Varken handling eller karaktärer är förskönade, vilket ger boken en stark realism – trots att Doggerland ju är påhittat. Många kapitel slutar med cliffhangers och det är extremt svårt att lägga boken ifrån sig. Slutet är fruktansvärt jäkla spännande! Men boken är inte bara spännande, den tar också upp våld inom familjen. Jag läser och blir skitförbannad.
Mitt omdöme blir det högsta,
Jag är verkligen superförtjust i Doggerlandböckerna! Själva storyn är inte så speciell utan det är språket och personporträtten som är grejen. Rekommenderar!
Verkligen en välskriven bok som tar med i en i en helt fantastisk miljö. Språket i boken är bra och man läser sida efter sida för att få vara med i denna berättelse. Personporträten är målande och man får lära känna de på djupet. Den här boken hade passat så bra som serie eller film !
Ser fram emot mer härlig läsning av Maria
Ser fram emot mer härlig läsning av Maria
Stormvarning av Maria Adolfsson del 2 i serien om Doggerland och kriminalinspektör Karen Eiken Hornby.
Det är jul och en död man påträffas på Doggerlands nordligaste ö Noorö. Karen avbryter sin sjukskrivning och försöker lösa fallet. När ytterligare en man mördas hittar de kopplingar till det lokala whiskydestilleriet.
Det är jul och en död man påträffas på Doggerlands nordligaste ö Noorö. Karen avbryter sin sjukskrivning och försöker lösa fallet. När ytterligare en man mördas hittar de kopplingar till det lokala whiskydestilleriet.
Adolfsson berättar med en oerhörd skärpa och ett suggestivt djup. Författarens skrivande genomsyras av ett gediget engagemang och en inlevelsefull närvaro. Adolfsson skriver inte, hon målar fram sina ord, vilket hon gör på ett fantastiskt fint sätt. Med författarens otroligt sprudlande fantasi och detaljsinne har hon komponerat en värld på ett fantastiskt snyggt sätt. Under läsandets gång är det som om man som läsare känner av den iskalla decemberblåsten som kryper in under skinnet, små droppar av saltstänk på kinden och doften av den välfylliga och aningen beska aromen från whiskyn. Det fiktiva blir så levande i Adolfssons händer att gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut för en stund.
Mordhistorien i sig är ganska ordinär och utmärker sig inte nämnvärt. Berättelsen går rätt sakta framåt innan alla pusselbitar läggs på plats, men det är en fröjd att få ta del av allt som händer runtomkring. Ibland bjuder den på en del överraskningar och rafflande spänning, särskilt mot slutet, däremot är det ingen actionfylld eller hårdkokt kriminalroman.
Med starka personligheter till karaktärer, vackra miljöbeskrivningar, intresseväckande intriger och dramatiska vändningar bjuder Adolfsson in till en värld som läsaren fängslas av. Författaren är som en svensk Ann Cleeves, bara snäppet vassare. .
Mordhistorien i sig är ganska ordinär och utmärker sig inte nämnvärt. Berättelsen går rätt sakta framåt innan alla pusselbitar läggs på plats, men det är en fröjd att få ta del av allt som händer runtomkring. Ibland bjuder den på en del överraskningar och rafflande spänning, särskilt mot slutet, däremot är det ingen actionfylld eller hårdkokt kriminalroman.
Med starka personligheter till karaktärer, vackra miljöbeskrivningar, intresseväckande intriger och dramatiska vändningar bjuder Adolfsson in till en värld som läsaren fängslas av. Författaren är som en svensk Ann Cleeves, bara snäppet vassare. .
Det här är en ovanlig thriller då tempot är relativt långsamt och handlingen osedvanligt realistisk. Det är en bok för alla som vill veta hur en mordutredning verkligen går till med väntan, intervjuer i mängder och analyser av teknisk bevisning. Som läsare missar man inte ett enda steg i mordutredningen, vilket ökar ens chanser att lösa morden ihop med huvudkaraktären. Boken är dessutom full av spännande personporträtt och blir extra intressant när Karen måste ställa sig frågan om några av hennes närstående är inblandade i brottet. Dessutom är boken full av målande miljöbeskrivningar av en ögrupp där det skandinaviska lever sida vid sida med det brittiska.