Was man sät

The Discomfort of Evening
Bok av Marieke Rijneveld
Kurz vor Weihnachten bemerkt die zwölfjährige Jas, dass der Vater ihr Kaninchen mästet. Sie ist sich sicher, dass es dem Weihnachtsessen zum Opfer fallen wird. Das darf nicht passieren. Also betet Jas zu Gott, dieser möge ihren älteren Bruder anstelle des Kaninchens nehmen. Am selben Tag bricht ihr Bruder beim Schlittschuhlaufen ins Eis ein und ertrinkt. Die Familie weiß: Das war eine Strafe Gottes, und alle Familienmitglieder glauben, selbst schuld an der Tragödie zu sein. Jas flieht mit ihrem jüngeren Bruder Obbe und ihrer Schwester Hanna in das Niemandsland zwischen Kindheit und Erwachsensein, in eine Welt voll okkulter Spiele und eigener Gesetze, in der die Geschwister immer mehr den eigenen Sehnsüchten und Vorstellungswelten auf die Spur kommen.Was bedeuten Familie, Glaube, Zusammenhalt? Wie kann man anderen beistehen, wenn man mit den eigenen Dämonen zu kämpfen hat? Marieke Lucas Rijneveld hat einen gewagten, einen kräftigen und lebendigen Roman geschrieben, der unsere innersten Gewissheiten hinterfragt.
Det är tur att jag inte har läst den här boken ute bland folk. Ett plågat och förvridet ansiktsuttryck har mer varit regel än undantag under läsningen. Jag kanske är extra känslig, men jäklar vad fysiskt ont och obehagligt det har känts i kroppen stundtals.

För det här är verkligen en kroppslig roman. Odörer och kroppsvätskor förklaras i detalj. Intorkat piss, diarré och kräks dyker upp lite här och var. Mycket fokus kretsar kring tioåriga Jas oro över att inte kunna bajsa och hur familjen och i synnerhet fadern bidrar till oron snarare än mildrar den. Huruvida hans metoder eller uppsåt att "hjälpa" henne är av godo är svårt att avgöra. Känslan av att det vilar en destruktivitet över familjen genomsyrar hela romanen.

Obearbetade trauman och reaktioner på dessa känns som bokens tema. Hur föräldrar känslomässigt distanserar sig och hur barn får hantera sin ängslan på egen hand. Det finns även en del incestuösa tendenser mellan syskonen, något som påminner lite om Ian McEwans "Cementträdgården", även den en roman där frånvarande föräldrar skapar märkliga beteenden hos barnen.

Hela tiden finns det där subtila våldet och lurar under ytan. Känslan av att något inte riktigt stämmer, både syskonen emellan och mellan barnen och föräldrarna. Pappan som köper mögligt bröd för ett billigt pris där man är tvungen att skrapa bort de blåvita fläckarna för att kunna äta. Hotet från gud som ständigt finns närvarande och som fungerar både som skambeläggning och bestraffning.

"Obehaget om kvällarna" är ett suggestivt drama där en ung människa lämnas mer eller mindre ensam att hantera sina tankar. Frågan är vad det gör med ett barn.

Ibland är böcker väldigt jobbiga att läsa samtidigt som de är bra. Det här är en sådan bok.