Pachinko mlhamah aliniatak mn alfouad (arabiska)

Min Jin Lees bok Pachinko är en fantastisk släktkrönika som sträcker sig mellan 1910 och 1990 och skildrar den japanska ockupationen av Korea och de mänskliga tragedier den orsakade. Det är en bok om att leva i exil, och familjen vi följer är koreaner som tvingas fly undan svält och fattigdom. I sitt nya hemland Japan blir de aldrig accepterade, de har svårt att få jobb, de trakasseras och de lever i fattigdom. Deras liv präglas av diskriminering och rasism.

Pachinko* är lättläst och fängslande. Språket är vackert och hon skildrar deras kultur och vardagsliv på ett omsorgsfullt sätt. Den här boken vill du inte missa!

* Pachinko är en japansk variant av flipper där spelaren satsar pengar och det är betydligt fler som förlorar än vinner. Pachinkobranschen i Japan omsätter enorma summor pengar och har varit en möjlig väg till försörjning för koreaner som är bosatta där.

Vi får följa koreanska Sunja genom hennes liv, från nyfödd dotter till ett fattigt par som driver ett litet pensionat i Korea och hela vägen tills hon är 73-årig mor till en son som driver pachinkohallar i Japan. Pachinkohallar som ger bra vinst, men dåligt anseende. Vi får följa henne genom krigsåren och får en inblick i den rasism som i Japan gör Koreaner till andra klassens invånare. Vi får också insikt i hur det kan vara att vara kristen i ett land där det inte är den rådande religionen. Livet är tufft för Sunja och vi följer henne genom det. Via oplanerad graviditet, oväntat äktenskap och olika svårigheter. En bok som är svår att lägga ifrån sig och där känslan när den är slut är att man önskar att få fortsätta läsa mer om Sunjas familj och följa dem framåt.

Pachinko var en bok jag aldrig hört talas om men som tilltalae mig med sitt omslag på förra årets bokrea. Efter att ha läst den är bokomslaget det sista man kommer ihåg. Man följer med i en fantastisk släktkrönika och historielektion om Japan och Korea. Den är mer än läsvärd och det bästa med den är att den är tjockare och att man där med får ett längre nöje att läsa! Läs!

Pachinko skriven av författaren Min Jin Lee

Min Jin Lee är en koreansk-amerikansk författare som har intresserat sig för koreaners villkor i Japan
I boken Pachinko får vi följa en familj under fyra generationer från 1910 och fram till 1989.

Sunja föds i Korea 1911 som efterlängtad dotter till sina föräldrar. Som mycket ung blir hon gravid med en gift man, Hansu. En kristen präst erbjuder sig att gifta sig med Sunja och hon flyttar med honom tilll Osaka i Japan. Där bor också den man som är far till hennes första barn. Dessa två personer Sunia och Hansu kommer var och en att ha sin inverkan på handlingen i boken.

I Sunja möter vi en stark, smart, envis och tålmodig kvinna som alltid kämpar för sin familjs bästa.

Sunja får två söner och genom dem får vi följa familjens utveckling från att knappt ha mat för dagen till ett helt annat liv. Men det är en lång väg dit och under tiden utvecklas och förändras både familjen och samhället.

I det japanska samhället möttes koreaner ofta av en negativ och fördomsfull attityd. Personerna i boken påverkas på olika sätt av detta, vilket leder till att deras livshistorier kommer att se olika ut.
Boken väcker tankar om vad som skapar en identitet. Språk, kultur, religion,samhälle?

Författaren använder ett vardagligt språk med inslag av koreanska ord och uttryck. Handlingen förs framåt i kronologisk ordning och det är lätt att följa med. Författaren Min Jin Lee har gjort en noggrann research och ger oss en bra och trovärdig beskrivning av koreansk kultur under denna tid.
Hon lyckas också med att knyta ihop berättelsen på ett rörande sätt.

En fantastisk släktkrönika där författaren har gjort grundlig research och skriver magiskt. Kul med böcker som man kanske vanligtvis inte läser.

“Pachinko” av Minh Jin Lee (Bokförlaget Polaris, 2018) bjuder på ett minst sagt storslaget läsäventyr. Här får läsaren följa med en familj under fyra generationer och ta del av tillvaron i ett turbulent Östasien i förvandling under 1900 - talet. I denna roman omfamnar Lee det förflutna på ett mycket hänförande sätt. Lee målar fram sina ord med mjuka drag på ett fantastiskt fint sätt, men det finns även en otrolig lyhördhet och känsla i författarens berättande.

Berättelsen genomsyras av en sann berättarglädje. Det finns en inlevelsefull skärpa och ett stort engagemang hos Lee som fängslar läsaren. Språket är så böljande vackert, trots att Lee stundtals beskriver smärta och mörker. Att läsa hennes ord känns som att man får en saga berättad för sig, samtidigt som man får en omfattande inblick i Asiens historia och få ta del av hisnande livsöden.

Det är inte ofta man läser en släktsaga men här är en! Miljöskildringarna är starka och man rycks med i handlingen. Det går inte att förutspå handlingen för fem öre så det är bara att hänga på och njuta!