Rømlingene
The Runaways
Bok av Ulf Stark
När Lill-Gottfrids farfar hamnar på sjukhus så besöker han honom så ofta han får, och även när han inte får. Hans farfar undrar om han kommer att komma till himlen trots att han har svurit så mycket. Han berättar också om skärgårdsön för Lill-Gottfrid, en plats där farfar var som allra lyckligast. De bestämmer sig för att rymma dit tillsammans, på en sista resa.
Ulf Stark var en av våra mest kända, uppskattade och produktiva barnboksförfattare fram till sin död år 2017. Rymlingarna kom ut 2018 och blev Ulf Starks allra sista bok. Bilderna gjordes av Kitty Crowther, en välkänd barnboksillustratör som bland annat fått ALMA-priset. Ulf Stark hade tidigare samarbetat med henne i skapandet av boken Sagor om natten. Rymlingarna blev nominerad till Augustpriset 2018.
Vad handlar boken om?
Lill-Gottfrid är huvudpersonen i den här boken. Han är en ganska liten pojke och hans farfar ligger på sjukhus. Lill-Gottfrid vill gärna hälsa på honom ofta, men hans pappa är inte lika pigg på det, så Lill-Gottfrid tar saken i egna händer och åker dit själv istället. Det slutar med att han och farfadern planerar en rymning, eller egentligen en utflykt. Farfadern längtar efter att få komma tillbaka till skärgårdsön en sista gång. Det är den plats han älskar allra mest. Men lite hjälp och en bra plan lyckas de ta sig iväg och det blir en oförglömlig tur.
Farfadern är oroad för att han inte ska komma till himlen och få träffa sin fru igen när han dör. Till exempel svär han alldeles för mycket och är inte så trevlig mot människor. Efter resan till ön anstränger han sig för att bli bättre och öka sina chanser att räknas som en god människa.
Rymlingarna handlar om åldrande och död, men också om vänskap över generationsgränserna. Genom att döden är så nära i berättelsen får man lättare syn på livet och vad som egentligen är viktigt i livet.
Vad är bra med boken och vad är mindre bra?
Rymlingarna är skriven med stor värme, humor och eftertänksamhet, precis som Ulf Starks böcker brukar vara skrivna. Den är finurlig och vacker på samma gång. Kitty Crowther lyfter berättelsen genom sina bilder, som med relativt enkla medel ger historien form och färg. De existentiella frågorna behandlas med varsamhet och respekt, men utan distans. Alltihop lyckades Ulf Stark uppnå på den lilla plats det finns i en barnbok, som ju inte får vara alltför lång.
Att denna fina bok om döden blev det sista Ulf Stark skrev innan sin egen död gör på något sätt boken ännu mer speciell. Den äldre mannen och den lille pojken, och deras berättelse om döden, det blev hans avsked till läsarna.
Det som är mindre bra med boken är att många kommer tänka att den inte är för dem, eftersom det är en barnbok. På det viset kommer de missa denna lilla pärla till bok, vilket inte är bra alls.
Vem skulle den här boken passa?
Boken är skriven för barn, enligt förlagsinformationen passar den för barn som är mellan sex och nio år gamla. Samtidigt är det en så vacker och ljus bok om åldrande och död att den passar även för andra läsare. Kanske att den allra bäst passar för vuxna och barn att läsa tillsammans, men även vuxna som saknar barn att läsa boken för kan läsa den och få chansen att njuta av dess språk och finurlighet.
Vad handlar boken om?
Lill-Gottfrid är huvudpersonen i den här boken. Han är en ganska liten pojke och hans farfar ligger på sjukhus. Lill-Gottfrid vill gärna hälsa på honom ofta, men hans pappa är inte lika pigg på det, så Lill-Gottfrid tar saken i egna händer och åker dit själv istället. Det slutar med att han och farfadern planerar en rymning, eller egentligen en utflykt. Farfadern längtar efter att få komma tillbaka till skärgårdsön en sista gång. Det är den plats han älskar allra mest. Men lite hjälp och en bra plan lyckas de ta sig iväg och det blir en oförglömlig tur.
Farfadern är oroad för att han inte ska komma till himlen och få träffa sin fru igen när han dör. Till exempel svär han alldeles för mycket och är inte så trevlig mot människor. Efter resan till ön anstränger han sig för att bli bättre och öka sina chanser att räknas som en god människa.
Rymlingarna handlar om åldrande och död, men också om vänskap över generationsgränserna. Genom att döden är så nära i berättelsen får man lättare syn på livet och vad som egentligen är viktigt i livet.
Vad är bra med boken och vad är mindre bra?
Rymlingarna är skriven med stor värme, humor och eftertänksamhet, precis som Ulf Starks böcker brukar vara skrivna. Den är finurlig och vacker på samma gång. Kitty Crowther lyfter berättelsen genom sina bilder, som med relativt enkla medel ger historien form och färg. De existentiella frågorna behandlas med varsamhet och respekt, men utan distans. Alltihop lyckades Ulf Stark uppnå på den lilla plats det finns i en barnbok, som ju inte får vara alltför lång.
Att denna fina bok om döden blev det sista Ulf Stark skrev innan sin egen död gör på något sätt boken ännu mer speciell. Den äldre mannen och den lille pojken, och deras berättelse om döden, det blev hans avsked till läsarna.
Det som är mindre bra med boken är att många kommer tänka att den inte är för dem, eftersom det är en barnbok. På det viset kommer de missa denna lilla pärla till bok, vilket inte är bra alls.
Vem skulle den här boken passa?
Boken är skriven för barn, enligt förlagsinformationen passar den för barn som är mellan sex och nio år gamla. Samtidigt är det en så vacker och ljus bok om åldrande och död att den passar även för andra läsare. Kanske att den allra bäst passar för vuxna och barn att läsa tillsammans, men även vuxna som saknar barn att läsa boken för kan läsa den och få chansen att njuta av dess språk och finurlighet.