Fädernas missgärningar
Bok av Åsa Larsson
- Jag ber dig, Martinsson. Jag orkar inte göra det här. Du måste hjälpa mig. Det är en döende mans sista önskan.
Rättsläkare Lars Pohjanen ber Rebecka Martinsson att utreda ett preskriberat mord. Hon går motvilligt med på detta, fast hon egentligen är arbetstrött och slutkörd.
Snart har hon även en ny mordutredning på sitt bord. Spåren löper samman och leder också till mörka hemligheter i hennes egen familjehistoria.
Äntligen är den sista boken om Rebecka Martinsson här!
Det var ett tag sen jag läste om Rebecka Martinsson, men i september 2021 kom den sjätte delen i serien av Åsa Larsson, Fädernas missgärningar. Detta är den avslutande delen i serien, men jag hoppas in i det längsta att jag har fel.
Efter nio långa år får jag äntligen läsa om Rebecka Martinsson igen. Rebecka är åklagare i Kiruna när Ragnhild Pekkari hittar sin yngre bror död i soffan – och ytterligare en karl i broderns frysbox. Den fryste visar sig vara en person som försvann 1962 och det brottet är preskriberat. Men den pensionerade polisen Sven-Erik Stålnacke åtar sig ändå att ta reda på vad som har hänt. Rebecka å sin sida får ta tag i mordet på Ragnhilds bror, nåt som vid första anblicken ser ut som ett vanligt dödsfall. Gamla hemligheter ligger och pyr. Rebecka visar sig vara dotter till Virpi som var fosterbarn hos Ragnhilds familj fram till tonåren.
Jag gillar det här jättemycket! Lite avskräckt blev jag först av bokens omfång, 560 sidor, men samtidigt nyfiken – den börjar ju på min födelsedag. Rebeckas kärleksliv skildras – lika kallt som Kirunavåren. Tack och lov tar den bihistorien inte alltför stor plats i huvudberättelsen. Det finns flera HBTQ-teman, varav ett är viktigt för själva berättelsen.
Karaktärerna skildras genom att författaren ofta byter perspektiv och låter läsaren ta del av deras tankar. Det är ett suveränt grepp, som ger flera bilder av ett och samma skeende. Jag vet att jag ska sakna persongalleriet som är lysande tecknat.
Mitt omdöme blir det högsta.
Efter nio långa år får jag äntligen läsa om Rebecka Martinsson igen. Rebecka är åklagare i Kiruna när Ragnhild Pekkari hittar sin yngre bror död i soffan – och ytterligare en karl i broderns frysbox. Den fryste visar sig vara en person som försvann 1962 och det brottet är preskriberat. Men den pensionerade polisen Sven-Erik Stålnacke åtar sig ändå att ta reda på vad som har hänt. Rebecka å sin sida får ta tag i mordet på Ragnhilds bror, nåt som vid första anblicken ser ut som ett vanligt dödsfall. Gamla hemligheter ligger och pyr. Rebecka visar sig vara dotter till Virpi som var fosterbarn hos Ragnhilds familj fram till tonåren.
Jag gillar det här jättemycket! Lite avskräckt blev jag först av bokens omfång, 560 sidor, men samtidigt nyfiken – den börjar ju på min födelsedag. Rebeckas kärleksliv skildras – lika kallt som Kirunavåren. Tack och lov tar den bihistorien inte alltför stor plats i huvudberättelsen. Det finns flera HBTQ-teman, varav ett är viktigt för själva berättelsen.
Karaktärerna skildras genom att författaren ofta byter perspektiv och låter läsaren ta del av deras tankar. Det är ett suveränt grepp, som ger flera bilder av ett och samma skeende. Jag vet att jag ska sakna persongalleriet som är lysande tecknat.
Mitt omdöme blir det högsta.