Instängd

Ann-Kristin, fosterbarn till hyggliga men rådlösa föräldrar, kommer på ungdomsvårdsskola när hennes trotsattityder tagit sig direkt vådliga former. Skolan uppfattar hon som ett fängelse, trotset växer och slår ut i öppen revolt. Hon hamnar på en annan, strängare anstalt för svårare fall. Men kontakten med dessa kamrater, som är ännu mera missanpassade, får Ann-Kristin att börja rannsaka sig själv och räcka en hjälpande hand. Hon hör till de få som har utvecklingsmöjligheter åt rätt håll; för många av de andra är förutsättningarna till återinpassning i samhället så dåliga att inga metoder hjälper. Instängd utkom första gången 1967 och är en fristående fortsättning på Skur på gröna knoppar (1965). Irja Browallius har studerat dessa skolor på ort och ställe. Hon har drivits av medkänsla med ungdomarna men hon har bemödat sig om att inte dramatisera eller sentimentalisera sitt stoff, om den personal som har det oftast otacksamma arbetet att uppfostra och vägleda ungdomarna berättar hon lika rättvist och övertygande. Som psykolog har hon sällan varit bättre än här, speciellt i sin analys av Ann-Kristin och hennes förhållande till skolomgivningen och till minnena av hemmet och fostermodern. Det kommer säkert att ta tid att lösa upp den knut som heter Ann-Kristin men när romanen slutar har man en känsla av att det kommer att lyckas till slut.