Sista dagen
The reckoning
Bok av John Grisham
Pete Banning var stadens älsklingsson, en krigsveteran nyss hemkommen från andra världskriget, bonde, familjefar och trogen medlem i den lokala kyrkan. En kylig oktobermorgon 1946 går han upp tidigt, åker in till staden och begår ett chockerande brott. När Pete Banning grips svarar han till den som frågar: "Jag har inga kommentarer" och hur än hans advokat försöker lirka ur honom något som möjligtvis kan förklara hans handlingar vägrar han att berätta mer.
"Sista dagen" är en storslagen roman med John Grishams osvikliga känsla för den lilla människan och dennes kamp för rättvisa.
Den sista dagen borde inte ha blivit min sista bok av John Grisham. Jag borde inte börjat läsa den, efter 100 sidor blev det stopp. Så seg story, så ointressant miljöskildring av den amerikanska södern på 40-talet och ett så "gammalt" språk. Vi gör alla våra misstag i livet, John Grisham borde slutat skriva långt innan den "sista dagen".
Handlingen drar igång ganska snabbt med det omtalade mordet och därefter följer rättsprocessen och allt runt omkring. Pete Banning är en mycket speciell karaktär. Det tar ett bra tag innan vi får veta syftet med hans handlande och även om jag förstår hans känslor förstår jag inte hur det kan vara värt konsekvenserna. I övrigt får vi möta Petes syster, hans barn, och alla som bor och lever på den lilla orten. Det är mycket skvaller och mycket rykten, precis som det brukar vara på dessa ställen.
Grisham har koll på det han skriver om och det märks att han har gjort sin research. Jag har i stället noll koll på amerikansk historia och det amerikanska rättssystemet, så för mig är dessa delar lite intressanta.
Tyvärr händer det inte så mycket i boken, vilket får mig att tappa intresset. Förlaget kategoriserar boken som en ”spänningsroman” men jag har svårt att hålla med. Boken hade dessutom lätt kunnat kortas ner med 150-200 sidor. Summa summarum är att jag blev oerhört besviken på den här boken. Jag hade hoppats på att få läsa en riktigt bra och spännande Grisham men istället fick jag en lektion i historia och samhällskunskap.
Grisham har koll på det han skriver om och det märks att han har gjort sin research. Jag har i stället noll koll på amerikansk historia och det amerikanska rättssystemet, så för mig är dessa delar lite intressanta.
Tyvärr händer det inte så mycket i boken, vilket får mig att tappa intresset. Förlaget kategoriserar boken som en ”spänningsroman” men jag har svårt att hålla med. Boken hade dessutom lätt kunnat kortas ner med 150-200 sidor. Summa summarum är att jag blev oerhört besviken på den här boken. Jag hade hoppats på att få läsa en riktigt bra och spännande Grisham men istället fick jag en lektion i historia och samhällskunskap.