Glaskupan

The Bell Jar
Bok av Sylvia Plath
Romanen ”Glaskupan” av Sylvia Plath är en självbiografisk bok. Den handlar om en kvinna som vinner en resa till New York under en månad. Hon träffar på trevliga människor där, men hon vill hem för att läsa brevet som ska tala om för henne om hon blivit antagen till den författarkurs som hon så gärna vill gå.
Glaskupan är den första och enda romanen av Sylvia Plath och handlar om en ung kvinnas tilltagande psykiska sjukdom, brukar tillskrivas självbiografiska drag. Plath begick självmord en månad efter att boken hade publicerats.

Den är säkert väldigt bra men jag skulle inte säga att jag gillade att läsa den... inte min grej men den var inte så långt så man kan läsa klart den under en kväll. Värt att läsa om man är nyfiken iallafall men var förberedd att det är ingen "glad" berättelse.
Sylvia Plath Räknas som en världens mest framstående poeter, och då blev hon endast 31 år gammal. Hon orkade inte leva längre och begick självmord.

Glaskupan är egentligen en självbiografi, och troligen är det Sylvia Plaths egna tankar om det framtida självmord hon begår. Året är 1953 och Ester Greenwood vinner en tävling som en damtidning har anordnat. Vinsten är en resa till New York i en hel månad. I den stora staden möter hon många människor. Månaden går fort och hon har trevligt. När Ester kommer hem igen ska hon få reda på om hon blivit antagen till den författarkursen som hon sökt in på. Hon ser inga skäl till varför hon inte skulle bli antagen.

När hon kommer hem ligger antagningsbrevet brevet där, men hon får en chock när hon öppnar det. Det innehåller inget antagningsbesked, istället står det att hon tyvärr inte fått en plats på utbildningen. I och med det trista beskedet blir Ester overksam och hennes personlighetsförändring kommer smygande på. Hon gör ett försök att begå självmord men lyckas inte. Istället blir Ester inlagt på ett mentalsjukhus och när hon blir utskriven får hon psykiatrisk vård under en längre tid.

En riktig bra roman som också är väldigt tragisk. Sylvia Plath kunde verkligen skriva så jag blev berörd. Hennes språk var så poetisk men mellan raderna kunde jag läsa att hon var en kvinna som
inte mådde särskilt bra psykiskt.