Hör mig viska

Tack till Älska pocket för recex!

Hör mig viska fortsätter ganska så direkt efter första delen - Se mig falla. Tim är tillbaka i Palma och intrigerna tätnar i hoppet om att hitta sin dotter.

Precis som första delen är det rått, mörkt och avskalat. Kallentoft har en magisk förmåga att kunna skapa stämning och känsla i boken. Jag ser allting spelas upp som en film i huvudet och det är lätt att kunna känna dofter och känna med desperationen i karaktärerna. Det är spännande, det är bladvändarvänligt och det är snabbt tempo - sådär som en bra deckare ska ha!

Däremot tycker jag väl att den här är lite väl lika första. Det spelar som bara vidare på samma grej, och även om vi får se mer av the dark side av Mallorca, kan jag tycka i viss mån att det hade räckt med en bok och då göra den lite längre

Det har gått 5 år sedan Tims 16-åriga dotter Emme försvann under en resa i Palma.
Tim trodde han fått svar på vad som hänt Emme. Hade åkt hem till Sverige igen för att försöka gå vidare tillsammans med sin fru, och en dotter till.

Så kommer ett telefonsamtal som drar igång allt igen. Ännu en gång lämnar han sin familj hemma i Sverige och ger sig iväg till Mallorca.

Är Emme ändå i liv, eller är det ännu ett spår som leder fel?

Tim är beredd att offra allt för att försöka hitta sin dotter.

En mörk och sorglig berättelse om bland annat människohandel. Vissa stunder är den obehaglig.
Efter en liten seg början händer det sen mycket. Spänningen håller till slutet. Som förälder känner man smärtan med Tim.

Detta är andra delen och kan läsas fristående, men det blir lättare att hänga med om man läser Se mig falla först.

Andra delen i serien från Mallorca! Lite för lik första boken för min del och jag har haft svårt att komma in i båda två.

Det är inte ofta en så bra bok följs av en ännu bättre uppföljare, men med ”Hör mig viska” har Mons Kallentoft faktiskt lyckats fördjupa storyn och karaktärerna från ”Se mig falla” på ett sätt som gör den ännu svårare att lägga ifrån sig - vilket förklarar varför jag sträckläste den på två eftermiddagar.

Historien börjar med att Tim Blanck återfår hoppet om att återfinna sin sedan flera år försvunna dotter på Mallorca sedan det visat sig att de kvarlevor som tidigare hittats kom från någon annan.

Den här gången leder spåren efter dottern vidare till spanska fastlandet och till den bulgariska maffia som etablerat sig såväl där som på Mallorca. Tim tvingas också utföra brutala uppdrag åt andra delar av den organiserade brottsligheten för att få tillgång till den information han behöver för att komma vidare i sitt sökande efter dottern. Han och hans hustru har också fått en andra dotter under tiden, ett litet barn som också kommer att utsättas för akut fara under pappans sökande efter sanningen. Det ska visa sig att fiendens dolda makt sträcker sig hela vägen till Sverige.

I denna lysande uppföljare är tempot ännu högre och handlingen en smula brutalare än i den första boken (vilket säger en hel del). Den sägs vara en fristående uppföljare, men det kan jag inte hålla med om. Böckerna bör läsas i rätt ordning och ganska tätt efter varandra för att ge full utdelning i läsupplevelsen. Den flytande och drömlika berättarteknik som höjde den första boken över den ”normala” litterära nivån på en deckare har här finslipats och förfinats ytterligare

Fristående fortsättning på se mig falla men är man inte nöjd med dystra slut så bör man absolut läsa denna. Gillar verkligen Kallentofts poetiska språk.

Detta är Mons Kallentofts 2:a bok i hans nya ”Palma-svit”. Det står att den är fristående men jag tycker och tror att man kommer få ut mest av den om man läser den första först.
Tim Blancks dotter är försvunnen efter en semesterresa med kompisar på Mallorca för 5 år sedan. Tim har varit nere och litet efter henne (första boken) och trott sig få ett avslut om vad som hänt dottern men så kommer telefonsamtalet som förändrar allt och sökandet börjar om igen! Kanske är Emme dottern fortfarande vid liv? Tim måste ner till Mallorca igen och leta.
Det är en mörk, obehaglig och spännande thriller detta och slutkapitlet en nagelbitare!

Tim Blancks sextonåriga dotter Emme försvinner spårlöst en natt på en semesterresa med sina kompisar på Mallorca. Hennes pappa Tim lovar att inte sluta leta efter henne och ägnar hela sin tid åt att söka efter henne till vilket pris som helst. Äktenskapet slits sönder, han dras djupare och djupare ner i sin sorg och förtvivlan. Spåren leder honom längre in i korrupta och kriminella världar där han tvingas göra tvivelaktiga val och riskera andra människors liv för att komma närmare sanningen.

Det tog ett tag att komma in i den första delen ”Se Mig Falla” men sen är man fast och del två ”Hör Mig Viska” håller en i fast i ett stadigt grepp från början. Förtvivlan och smärtan hos Tim kryper in under skinnet och man läser dem med en skräckblandad obehagsförtjusning.

Kallentofts sätt att hantera språket är fascinerande och har en suggestiv rytm som drabbar en hårt. Språket är vackert och obehagligt på samma gång. Snabba växlingar mellan de olika personernas tankar och handlingar för berättelsen framåt på ett mästerligt sätt. Upplösning i de sista kapitlen lästes på en inandning med tårarna rinnande.

I Mons Kallentofts stora produktion finns många bra böcker och bara få som jag anser är lite mindre bra. Bäst av allt gillar jag när Mons Kallentoft skriver böcker på egen hand. Serien om polisen Malin Fors i Linköping gillar jag mycket. I den nyaste serien, Palma-serien, kom del två, Hör mig viska, ut i slutet av april 2020.

Tim Blanck fortsätter att leta efter sin äldsta dotter Emme. Emme var 16 år när hon försvann under en resa till Palma med några tjejkompisar. I förra boken trodde Tim att hans letande var slut. Nu har det gått fem år sen Emme försvann och nya ledtrådar har dykt upp – bland annat ett rep. Frun Rebecka och yngsta dottern Maia är kvar i Stockholm. Tim missar mycket av sin yngsta dotters utveckling och givetvis också av sin fru. Dessvärre är han besatt av att få veta sanningen om Emmes försvinnande – om det så än handlar om att hon är borta för alltid. Han rör sig som vanligt i högst tvivelaktiga kretsar.

Att följa Tim Blanck är lite som att hänga med ner i underjorden. Jag inser ju att han är besatt och att han försummar de nära och kära som han faktiskt vet är vid liv. Ändå kan jag inte låta bli att ryckas med, genom de korta kapitlen, in i berättelsen om en fars sökande efter sin försvunna dotter. (Det är bland annat sånt här som gör att jag inte ångrar att jag inte själv skaffade barn.)

Välskrivet, spännande och ett rasande tempo. Och slutet… Jag höll på att smälla av när jag närmade mig slutet. Det är min sammanfattning av den andra delen i Palma-serien.

Mitt omdöme blir det högsta.

I början är boken lite seg. Men efter några kapitel tar det fart. Det är så välskrivet, mörkt, sorgligt och spännande. En förälder som aldrig ger upp hoppet att hitta sin försvunna dotter. Som gör vad som helst för att få veta vad som hänt/hände den där dagen för fem år sedan. Även den här boken tar upp denna vidriga människohandel.
•
Boken utspelar sig delvis på min favoritö Mallorca, inte det Mallis jag sett, men kan trots allt det hemska jag läst, drömma mig tillbaka till vissa platser som är omskrivna i boken.
•
Ett tips läs första delen före denna, så får du ännu mer utbyte av böckerna...

Det här är andra boken om Tim Blanck som letar efter sin dotter. När hon var 16 år försvann hon under en resa till Mallorca med sina kompisar. Nu har det gått fem år men Tim har inte gett upp utan letar fortfarande. Jag har gillat Mons Kallentofts tidigare böcker, men den här faller mig inte i smaken. Språket är ryckigt och flyktigt och det är svårt att få sammanhang i berättelsen.

Mons Kallentofts ”Hör mig viska ” är uppföljare till Se mig falla. Jag tror det är en fördel att ha läst del ett innan för att hänga med alla personer och platser men den kan också läsas separat.
Boken handlar om Tom Blanck en f.d polis som efter fem år fortfarande letar efter sin dotter Emme som försvann efter en kompisresa på Mallorca.

Efter tidigare misslyckanden får Tim upp ett nytt spår och lämnar hustru och nyfödd dotter i Stockholm för att intensifiera sitt letande i Palma. Sökandet leder till samarbete med såväl kriminella grupper som korrumperad polis och allmänt skumma individer. Det blir en hel del våld och man får följa Tim i allt mörkare sinnesstämning.
Jag tycker mycket om författarens speciella stil att skriva men har svårare med handlingen. Har svårt att förstå Tims nästan maniska besatthet i sitt sökande, att han lämnar sin lilla familj för att helt gå upp i sina spår. Kanske ska man förstå att Tim är så säker på att lyckas och att han upplever sig få meddelanden från Emme med att han blir sjuk av sorg och oro?

Kanske har jag som läsare svårt att ta till mig handlingen just nu under rådande samhällssituation?

Tre stjärnor av fem för språket och dispositionen i boken.