Dockmakerskan
The doll factory
Bok av Elizabeth Macneal
London 1850. I en leksaksaffär jobbar Iris och hennes syster med att sy dockor för att försörja familjen. Inte riktigt livet Iris drömmer om. Men, en dag blir hon upptäckt av konstnären Louis Frost och får erbjudandet att stå modell. Hon tar chansen trots familjens invändningar. Som av en slump möter hon djuruppstopparen Silas vid en världsutställning inne i centrum. Ett möte som ska komma att leda till besatthet.
I den här boken berättar Macneal om Iris, en ung kvinna som lever i 1850-talets London. Iris och hennes syster arbetar som dockmakerskor i en leksaksaffär, men lönen är dålig och drömmen om ett bättre liv är ständigt närvarande. Efter en tid lär Iris känna en konstnär, Louis Frost, som erbjuder henne att stå modell för honom. Trots familjens protester går hon med på förslaget. Samtidigt planerar staden sin allra första världsutställning, och när stadsborna samlas för att se det nya bygget så råkar Iris träffa en djuruppstoppare vid namn Silas. För Silas kommer detta möte leda till besatthet.
Målande beskrivningar
En av bokens styrkor är författarens beskrivningar av såväl människor som miljöer. Som läsare känner man det verkligen som att man åkt tillbaka i tiden och hamnat på Londons stinkande gator med gatubarn och s.k. glädjehus. Macneal är lika bra på att beskriva fattigdom och dekadens som överklassens ytliga liv. Hon har dessutom en enorm förmåga att gräva i sina karaktärers tankevärldar och berätta om deras inre liv med ett språk som överträffar det mesta.
En bok med många dimensioner
Dockmakerskan passar som läsning för den historieintresserade såväl som för thrillerfantasten. Den ger dessutom en inblick i vilka krav det fanns på en ung kvinna på 1800-talet, och kan säkert vara av intresse för den bokklubb som gillar att debattera om kön och genus. Framför allt är det en bra berättelse om en psykiskt sjuk människa som kliver över gräns efter gräns. Den besatte djuruppstopparen Silas känns så pass verklig så man som läsare nästan upplever det som att man själv är förföljd. Det är också väldigt lätt att dra paralleller till vår egen tid, där media ständigt rapporterar om stalkers och andra vansinnesmän. Dockmakerskan är på sina håll både obehaglig och brutal, men kan ändå tilltala den läsare som är van vid mjukare historiska berättelser om kärlek och frigörelse.
Flera verkliga personer
En sak som jag har lite svårt för är när författare blandar ihop fiktion och människor som faktiskt existerat. I den här boken får vi möta flera historiska personer, t.ex. Charles Dickens, Dante Gabriel Rosetti och John Everett Millais. Jag tror dock att många läsare kommer uppskatta boken ännu mer tack vare detta.
Målande beskrivningar
En av bokens styrkor är författarens beskrivningar av såväl människor som miljöer. Som läsare känner man det verkligen som att man åkt tillbaka i tiden och hamnat på Londons stinkande gator med gatubarn och s.k. glädjehus. Macneal är lika bra på att beskriva fattigdom och dekadens som överklassens ytliga liv. Hon har dessutom en enorm förmåga att gräva i sina karaktärers tankevärldar och berätta om deras inre liv med ett språk som överträffar det mesta.
En bok med många dimensioner
Dockmakerskan passar som läsning för den historieintresserade såväl som för thrillerfantasten. Den ger dessutom en inblick i vilka krav det fanns på en ung kvinna på 1800-talet, och kan säkert vara av intresse för den bokklubb som gillar att debattera om kön och genus. Framför allt är det en bra berättelse om en psykiskt sjuk människa som kliver över gräns efter gräns. Den besatte djuruppstopparen Silas känns så pass verklig så man som läsare nästan upplever det som att man själv är förföljd. Det är också väldigt lätt att dra paralleller till vår egen tid, där media ständigt rapporterar om stalkers och andra vansinnesmän. Dockmakerskan är på sina håll både obehaglig och brutal, men kan ändå tilltala den läsare som är van vid mjukare historiska berättelser om kärlek och frigörelse.
Flera verkliga personer
En sak som jag har lite svårt för är när författare blandar ihop fiktion och människor som faktiskt existerat. I den här boken får vi möta flera historiska personer, t.ex. Charles Dickens, Dante Gabriel Rosetti och John Everett Millais. Jag tror dock att många läsare kommer uppskatta boken ännu mer tack vare detta.