Lite död runt ögonen

När Artos exfru Sofia dör i en överdos lämnar Arto livet som missbrukare för att ta hand om deras dotter Bodil. Vi följer Artos kamp för att uppnå en stabil tillvaro för sin lilla familj när han två år efter dödsfallet får sparken från jobbet och pressas ekonomiskt.

Arto är en ‘doer’ och karaktäriseras primärt av sina handlingar. Tänker och känner gör han först i andra hand, vilket gör att jag har svårt för honom. Jag förstår den ilska och vrede han bär på, men blir också provocerad av hans bristande problemlösningsförmåga. Jag funderar mycket på hur jag ska bedöma Artos handlande och ifall han bör betraktas som en ansvarsfull förälder. Jag landar någonstans i att jag anser att hans avsikter är goda, men att utförandet liksom konsekvenserna blir dåliga i praktiken.

Att boken är skriven helt ur Artos perspektiv stör mig delvis, främst då jag tycker bokens viktigaste person är sexåriga Bodil. Jag KÄNNER verkligen för henne. Jag blir förbannad när hennes klasskompisar säger att hennes mamma var en jävla knarkare, förtvivlad när hon vaknar under nattens sena timma bara för att upptäcka att pappa inte är där och kan trösta. Det är alltid hjärtskärande när barn far illa, och jag vill bara att allting ska lösa sig för Bodils skull.

Bokens främsta styrka är att jag både får sympatier för en före detta missbrukare och de stödinsatser som finns i samhället (även om Arto något skevt utmålar dessa som ‘’the bad guys’’). Situationerna är realistiskt skildrade, och jag tycker om det avskalade språket.

Mitt betyg sänks något på grund av slutet, som börjar likna en deckare mer än ~en skildring av Stockholms skuggsida~. Själva upptrappningen går väldigt fort fram, och en känsla av antiklimax infinner sig hos mig. Jag blir även irriterad av Artos självmotsägande, då det han tänker i slutet står i motsats till hur han agerat under bokens gång. Någon form av självinsikt hade varit skönt…

Lite död runt ögonen är en stark debutroman som lyckades göra mig både berörd och upprörd, även om den inte griper tag i mig fullt ut som jag hade önskat.

Arto är ensamstående med sin dotter då flickans mamma dött av en överdos. Berättelsen handlar om Artos strävan att uppnå en stabil tillvaro med dottern, en uppgift som kantas av problem, inte minst på grund av hans bakgrund som kriminell missbrukare.

I vanliga fall kan jag uppleva berättelser av den här typen för mörka, misären tar över, men den är boken är unik i hur författaren kombinerar att skildra råa händelser med villkorslös kärlek, som beskrivs med en skicklig balansgång. Det är inte bara det ena eller det andra. Arto slits mellan två världar; den han en gång tillhörde och den han nu vill skapa.

Det är en bok som handlar om strävan, kärlek, maktlöshet och desperation och den skildrar barns utsatthet och gränslösa längtan efter trygghet och kärlek. Den handlar om tvivel och styrka och målmedvetenhet och om hur vägar till målet, att skapa trygghet för den man älskar, ibland kan bli vägen till det motsatta utifrån valda handlingar. Den handlar om det ansvar en förälder har för ett barn och hur lätt en trygghet kan raseras.

I ena stunden känner jag som läsare enormt för Arto, den fd missbrukaren som kämpar för ett drägligt liv för sig och sin dotter, i nästa stund väcks en irritation mot honom utifrån hans sätt att agera. Det han gör, märker jag som läsare dock att han alltid gör med ett vackert och kärleksfullt syfte. På så sätt är det ett skickligt karaktärsbygge som visar på komplexiteten i en människas tankar, känslor och handlingar och om hur livsval inte alltid är enkla. Emellanåt känner jag dock att jag skulle vilka lära känna Arto lite mer, få veta vem han är, inte bara vad han gör. Kanske är det ett sätt att beskriva hur Arto tvingas sväva ovanför och bitvis stänga av sina känslor, men ibland skapar det funderingar kring honom som person. Men en sak är säker, det han gör, gör han för sin dotter. Kärleken lyser alltid igenom som en röd tråd i hela boken.

Dialogen är rapp och passar in i de möten som sker i den miljö som skildras. Många gånger är, det ganska likartade uttryckssättet, oavsett motpart i dialogen, säkert uttryck för en uppgiven man, en man som inte riktigt orkar bevisa sin godhet igen och igen för människor han möter.

Boken berör, och den är snyggt skriven på det sätt att den kombinerar det råa med den villkorslösa kärleken. Jag kunde inte sluta läsa den, kapitelstrukturen gjorde att jag drogs vidare, karaktärerna att jag ville bekanta mig mer med dem, händelseutvecklingen att jag ville jag delta i den. Den här boken har ett driv och lyckas väcka känslor som både frustration, medkänsla, förfäran och sorg men också hopp, tro på kärleken och en ljus framtid.

Jag rekommenderar den här boken, som skildrar en hemskt sida av samhället och en verklighet många lever i. Skildringen känns realistisk och av den anledningen kryper den nära. Ser fram emot fler böcker av Ärlemalm.

En otroligt spännande bok om Stockholms baksida (finns säkert i andra städer också) som man inte visste existerade och en kärlekshistoria mellan två föräldrar, en levande och en död, och deras barn. När Sofia dör av en överdos lämnar Arto livet som missbrukare för att försöka skapa en tillvaro för sig själv och dottern Bodil. Under senhöstens nätter tvingas Arto allt längre in i en värld av lögner, brott och våld när han försöker rädda sig själv och sin dotter.

Fantastiskt gripande berättelse som liksom kramar hjärtat på dig från första sidan. Man ler, lider och kämpar med Arto och Bodil. Ibland tröstar man och ibland ryter man åt Arto inombords! Jag hoppas så att det kommer en fortsättning.

"Lite död runt ögonen" är en spännande bok med ett allvarligt, tungt och tragiskt tema. Det hade kunnat hämtats direkt ur dagens verklighet och jag får blandade känslor kring bokens huvudkaraktär. Både sorgliga, ömsinta och aggressiva.

Bokens början vävs fint ihop på slutet men vet inte riktigt vad jag ska tycka om just avslutningen? På sitt sätt skildrar avslutningen möjligtvis den mest realistiska sett till hur verkligheten ser ut och den lämnar ju absolut möjligheten för en fortsättning.

För mig är boken läsvärd och den kan vara bra som underlag för viktiga diskussioner, framförallt för ungdomar skolåldern eller i en bokcirkel. Den uppfyller helt klart ett bra syfte. Personligen är det dock något med den som gör att den inte lyckas fånga mig personligen på det sätt jag önskar utifrån de förväntningarna jag hade på den.

Mitt betyg blir 3,8 av 5.

En bok där man fångas och vill läsa vidare. Man vill veta hur det ska gå för mannen och barnet som förlorat sin fru/mamma.
Skriven på ett annorlunda sätt i talspråk men utan talsträck!

Lite död runt ögonen handlar om en pappa och hans dotter Bodil som inte haft det så lätt. Pappan är före detta missbrukare och Bodils mamma dog i en överdos kvar blev pappan som måste kämpa för att inte själv falla tillbaka in i drogernas värld utan istället måste försöka skaffa sig ett riktigt jobb efter att ha blivit sparkad från sitt förra jobb eftersom de hade misstankar om att han fortfarande höll på med droger. Pappan hittar ett nytt jobb men det tar ett tag innan han kan börja på det jobbet under tiden försörjer han sig genom att stjäla bilar 🚗. Samtidigt som pappan dejtar en ny tjej och samtidigt som han vänjer sig vid att vara ensamstående pappa till Bodil.
👁
Lite död runt ögonen är en tragisk bok men med en fin kärlekskildring mellan en pappa och en dotter, som berör. Boken var en riktig bladvändare och man ville bara veta hur allt skulle sluta.
Även om den berör ett viktigt men tungt ämne var boken lättläst med stor text och korta kapitel.
👁
Jag gillade verkligen boken och kan rekommendera den till dig som gillar att läsa om relationer som inte nödvändigtvis är kärleksrelationer och som gillar att läsa lättlästa böcker med ett fint budskap.
👁
Betyg: 👁👁👁👁 (4 av 5)

Arto har lämnats ensam med sin dotter efter att hennes mamma har dött av en överdos. Han har bestämt sig för att hålla sig borta från narkotikan och ge sin dotter en bra uppväxt. Det är dock inte så lätt för en narkoman, men ett fängelsestraff i bagaget att tvätta bort stämpeln och klara av ett liv med barn, jobb och lägenhet. En fängslande berättelse som är svår att lägga ifrån sig. Skulle även gärna läsa en fortsättning.

En mycket gripande och tänkvärd bok som inte borde lämnar någon oberörd. Jag sträckläste den och för mig var det stört omöjligt att ens tänka tanken att lägga den ifrån mig förrän jag fått veta hur det skulle sluta för Arto och hans lilla Bodil.
Visst har Arto det tufft och visst är väl alla beslut inte helt genomtänkta men han visar en enorm kämpaglöd och en massiv kärlek till sin dotter. Han är beredd på att nästan göra vad som helst för henne.

Det är en väldigt gripande bok som går rakt in i hjärtat och där kommer den nog att stanna ett tag. Jag blev rörd och berörd. Läs den det är en lysande debut av David.

Arto är ensamstående förälder till 6-åriga Bodil. Bodils mamma dog i en överdos heroin och Arto har kämpat sig fri från sitt eget missbruk (inkluderat kriminalitet) för att kunna ta hand om Bodil. Tyvärr är det inte lätt att sluta vara missbrukare - varken i samhällets ögon eller att själv motstå att falla tillbaka.
.
Jag gillar hur Arto får framstå som en trovärdig person med både bra och dåliga sidor. Som läsare sympatiserar man inte alltid med hans val eller gärningar. Jag tycker att slutet på boken känns väl avvägt. Allt är inte helt färdigt och löst utan vissa saker lämnas öppna men man får ändå liksom knyta ihop säcken. Boken är lättläst och bör tilltala en bred läspublik. Jag tänker mig att vi kommer få se mer av Ärlemalm som verkligen lyckats med denna debutbok

Det här är en av de vackraste berättelser om kärlek som jag någonsin har läst. Ja, den handlar i och för sig även om ond bråd död, våld, misär, narkotikamissbruk och bristande föräldraansvar - men framför allt om en pappas oändliga kärlek till den lilla dotter som han vill göra allt för att skydda, men som han gång efter annan sårar och sviker just bara för att det inte blir bättre när han gör något.

Arto har ett mångårigt missbruk bakom sig när hans älskade Sofia dör av en överdos och lämnar honom ensam med dottern Bodil. För hennes skull tar han sig i kragen och styr upp sitt liv - ett liv som tidigare var ännu mer destruktivt än det som Sofia hade levt. Men ödet vill honom inte väl - eller kanske snarare omgivningen. Ödet kan inte skyllas för människors onda handlingar. När hans förflutna vänds mot honom tvingas han bort från sitt arbete och glider längre och längre tillbaka in på den brottets bana som en gång var han enda källa till inkomster. Men det är inte det enda som drabbar honom. Såväl kärleken som socialförvaltningen slår till när han minst anar det - liksom sanningen om vad som egentligen hände när Sofia dog ...

David Ärlemalm skriver i en stil som jag aldrig stött på förut, men som jag fastnade för direkt. Dialogen, berättarrösten och romanfigurernas tankar flyter samman med varandra utan några egentliga gränser, men tack vare det raka och relativt avskalade språket blir det aldrig rörigt eller otydligt - bara vackert och levande

Då Bodils mamma dör i en överdos blir pappa Arto ensam med henne. Pappa är föredetta missbrukare och har levt i en spiral som innehållit, förutom missbruket, våld och stölder. Vi får följa Bodils sorg och rädsla ifall pappa också skall lämna henne.

Vi följer Arto som vill göra allt för sin älskade dotter men hela tiden balanserar på den sköra tråden som riskerar att ta honom tillbaka till den onda spiralen och därmed förlora allt som håller honom kärast om hjärtat- dottern Bodil.

Arto är en person som jag gillade från början. Trots att han är långt ifrån perfekt verkar han så himla hjärtegod och empatisk. Jag kan se honom framför mig.

Det är en RIKTIGT bra bpk. En väldigt känslostark berättelse som kryper under skinnet. Denna skall du läsa i höst.

Den före detta missbrukaren Arto försöker att reda upp sitt liv och ta hand om sin dotter Bodil. Detta är inte helt enkelt, och ett bakslag riskerar att rasera hela deras tillvaro.

Som läsare håller jag tummarna för Arto och vill så gärna att han ska lyckas. Samtidigt blir jag arg och frustrerad när han tar vansinniga beslut som riskerar den lilla familjens framtid. Lögnerna byggs på hög och kanske finns det en gräns för omgivningens välvilja och tålamod?

Kärleken till dottern lyser stark, men är det tillräckligt för att vara kapabel till att ta hand om henne?

I den här boken har David verkligen lyckats få fram olika typer av känslor. Det är sorg, det är djup ångest, det är förtvivlan samtidigt som det är en stark kärlek. Lite död runt ögonen lämnar ingen läsare oberörd och man ville aldrig lägga ifrån sig boken.

Boken handlar om drogmissbruk, om att vilja ändra levnadssätt, om att vilja göra allt för dem man älskar men inte ha möjlighet. Bokens huvudkaraktär är Arto som kämpar för att han och dottern Bodil ska få ett bra liv efter att Bodils mamma tog en överdos och lämnade dem. Arto har själv ett förflutet som missbrukare men vill nu finnas där för sin dotter men det är inte så lätt att få ihop pengar som kan ge dem mat på bordet.

Boken utspelar sig i Stockholm och det är verkligen en ögonöppnare att det här är på riktigt. Det här händer just nu och man vill bara hjälpa dem.

Två år har gått sedan Sofia hittades död i sin säng av sin fyraåriga dotter Bodil och Bodils pappa, Arto. Arto har tvingat sig själv att ta sig ur sitt missbruk för att ensam kunna ta hand om Bodil, men det är svårt att ändra på invanda beteenden. När Arto felaktigt anklagas för att sälja droger till ungdomar på den skola där han arbetar i köket, faller han in i sitt invanda livsmönster med lögner, kriminalitet och våld.

Sofia var den starkare av de två vuxna. När hon blev gravid lyckades hon ta sig ur sitt eget missbrukande liv, skaffa sig en utbildning, ett arbete och en lägenhet vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm. Trots att hon älskar Arto bryter hon med honom för att skydda dottern när Arto gång på gång misslyckats med att ge upp sitt missbruk. Hur stark hon faktiskt var, hur mycket hon tvingades stå ut med och hur mycket hon trots allt ändå älskade Arto framkommer längre fram i berättelsen. När hon hittas död med sprutan fortfarande i armen är det obegripligt för alla i deras närhet.

Sofia finns bara med i korta återblickar och i samtal, men hennes historia är den som berör mig starkast, näst efter dottern Bodils livsöde. De sociala myndigheterna har Arto och Bodil under viss uppsikt, särskilt som det kommer in en orosanmälan från skolan och socialsekreterarna också inser att Arto fortfarande har problem. De anar att allt inte fungerar som det borde i den lilla familjen, och enligt lag skall barnets bästa alltid sättas främst. Men det är ett stort beslut att bedöma en förälder som olämplig. Hur normaliserat måste ett otryggt liv hinna bli, och hur trasigt måste ett barn bli innan någon ingriper? Räcker det att vakna i tårar natt efter natt, år efter år utan att förtvivlan släpper, att reagera med att slå klasskompisarna med knytnävsslag i ansiktet när de kallar hennes döda mamma för knarkare, att fråga pappans nya vän om hon också är knarkare, att pappan är omgiven av människor som vill skada honom och gör det? Arto älskar sin sexåriga dotter, och han behöver henne. Det är hon som får honom att hålla sig flytande och inte gå under. Det är ett tungt ansvar att lägga på ett barn.

Författaren skildrar skickligt vardagen med helt vanliga frukostar med korvsmörgåsar och mjölk och promenader hand i hand med dottern till förskoleklassen. Som läsare vill jag det allra bästa för Arto och hans dotter och önskar att deras liv skall vara precis så vanligt som det bitvis tycks vara. Men de fina stunderna varvas genom hela berättelsen med de mörka.

Författaren skildrar på ett väldigt trovärdigt sätt hur komplex en människa är. Berättelsen är subtil och fåordig och överlämnar till läsaren att göra sin egen bedömning, det ger en känsla av äkthet. Till att börja med vet jag inte vad jag skall tycka om Arto. En förolämpning kan få honom att misshandla personen blodig och sedan lämna platsen oberörd. Han ljuger för alla och sviker. Jag undrar om han har något samvete överhuvudtaget. En kväll när han inte lyckas få barnvakt ger han dottern en tablett gömd i en chokladbit, så att han skall kunna lämna henne ensam på natten när han är ute och stjäl bilar. Både vänner, lärare och socialsekreterare vill så gärna tro honom när han bedyrar att allt är bra. Att han inte gör något med flit, men ändå blir det hela tiden fel. Alla vill de att det skall ordna sig för den lilla familjen, så de ser men blundar för det de ser.

Är Arto en god och lämplig far för Bodil, eller är han och det liv de lever en direkt fara för henne? Den frågan var den centrala för mig genom hela berättelsen. Delvis är det också en spänningsroman. Invävt i berättelsen är en kriminalhistoria. Personligen tycker jag inte att den tillför så mycket. Den skiljer sig från den övriga berättelsen genom att vara snabbare berättad med fokus mer på handlingen än på relationerna, föräldraskapet och hur de olika personerna utvecklas, de val de gör och vilka konsekvenser de får.

Jag upplever framförallt Lite död runt ögonen som en väldigt insiktsfull och gripande relationsroman om en familj på samhällets skuggsida. Språket är sparsmakat och passar innehållet alldeles perfekt. Släktingar och vänner kan förvänta sig Lite död runt ögonen i present från mig.

Ps. Fotot i bakgrunden är från slutet av 1980-talet, när jag som nittonåring hyrde en lägenhet på Södermalm i Stockholm, där Lite död runt ögonen utspelar sig. Flera av mina grannar var missbrukare och det var ofta blod i trappuppgången. Mannen med hunden var en av mina grannar, och han och flera andra fick mig att inse vad missbruk gör med en människa och att ingen är enbart självisk, men för den som är fast i missbruk blir allt annat underordnat när saker ställs på sin spets.

Bloggen Just nu just här/Annette

En bok väldigt olik något annat jag läst. Den främsta känslan är sorg, men jag kan även känna frustration och lycka under läsandet. Boken är väldigt lättläst, men lyfter tunga ämnen. Jag är nog inte helt tillfredsställd med slutet, som lämnar en oviss framtid. En bok om kamp och kärleken till sitt barn. Mycket läsvärd!

Wow för denna bok!! Den är otroligt gripande och jag kände verkligen med karaktärerna i boken, även vid dåliga beslut! Jag vill verkligen läsa mer om bokens karaktärer och hur allt gick sen!! Rekommenderar denna bok till alla, för den innehåller lite av allt. Plöjde igenom denna på nolltid, så otroligt bra!

En oändligt sorglig kärlekshistoria och en gripande familjeskildring som kommer att stanna kvar länge.

Arto har tagits sig ur sitt missbruk för att kunna ta hand om dottern Bodil när hennes mamma, som varit ren sen dottern föddes, oväntat dör av en överdos. Arto älskar sin dotter och vill säkert ge henne en trygg och harmonisk uppväxt. Men det är svårt att komma undan sitt förflutna. Och snart fattar han en del mycket dåliga beslut.

Bara älskar denna bok. En drabbande skildring av en pappa och dotterrelation. Pappan kämpar i motvind pga fd missbruk. Han får utstå myndigheters fördomar och misstro. Boken gav mig hjärtsnörp

Ska du bara läsa en bok i år så läs den här! En bra läsupplevelse hade jag väntat mig efter att sett och hört mycket bra om den men att bli helt knockad var jag inte beredd på. Så träffsäker, så gripande och går rakt in i hjärtat. Den handlar om den ensamstående pappan och fd missbrukaren Arto och hans kamp för för att få ihop livet med sin lilla dotter. En fantastisk bok om en pappas kärlek till sin dotter som jag kommer att bära med mig länge!

En i teorin gripande story, men den kändes inte äkta, karaktärerna kändes tillgjorda. Hela boken verkar vara baserad på att ha kollat på filmer om utanförskap. Väldigt många har hyllat den, men inget jag rekommenderar.

Det här är en riktigt bra bok och jag hade svårt att tro att det var hans debutroman, så välskriven är den. Karaktärerna och det de är med om gör det svårt att lägga ifrån sig boken när man väl börjat läsa den. Arto som försöker göra allt för sin dotter Bodil, men inte tar de klokaste besluten kanske, gör att man tänker nej, nej, nej medan man läser. Har du inte redan läst den så gör det för det kan mycket väl vara en av de bästa böckerna i år!

WOW, vilken bok! Den är så bra skriven och jag gillar verkligen Arto och Bodil som karaktärer. Jag känner verkligen hur svårt Arto har det och slits mellan två världar. Jag tycker verkligen om det enkla i Ärlemalms språk, men det känns verkligen ända in i hjärtat. Jag tycker om handlingen och hur boken utvecklar sig. Enkelheten i handlingen är verkligen det som gör boken så bra. I'm speechless!
En jättebra bok! jag kan egentligen inte sätta fingret på vad som är så bra. Men riktigt bra är den.