Sidopersonen
Bok av Saara Turunen
Tänk om allt inte går som för Anne på Grönkulla - att man bor någonstans på landsbygden, vallar getter och får och har ett stort hus, tjockt hår och massor av barn? Tänk om det istället blir så att katten äter grädden och mjölken surnar i kannan? Om man hittar sig själv i en lägenhet med en madrass på golvet och en krukväxt som enda sällskap. Om man just har skrivit en bok och allt skulle bli annorlunda, men plötsligt har alla andra kvalitetssoffor och äkta makar, och nu måste vi gå, säger de? Tänk om man hade väntat sig något annat än denna tystnad överallt?
Saara Turunen skriver syrligt och rakt om ett år i en romandebuterande författares liv. Om konstnärskap och om längtan efter erkänsla, om stunder av förlust och det underliga med att vinna, om förväntningar och verkligheten som alltid går sin egen väg.
"Jag har ingen partner, ingen rymlig familjebil eller ens en soffa". Vi följer huvudpersonen genom fyra årstider. Hon bor ensam i en lägenhet som hennes pappa har köpt åt henne. Hon har en grön madrass, krukväxter och en krok i taket. Hon äter mestadels nudlar till middag. Och så har hon släppt en bok.
🔻
Jag märker medan jag läser hur jag läser om meningar flera gånger bara för att de är så bra skrivna. Sättet Saara formulerar sig på, hennes skrivspråk är i min mening fantastiskt. Det är naket, finurligt och on point.
🔻
Boken är på något vis tragikomisk och flera bisarra situationer dyker upp där man undrar om man ska skratta eller gråta. Den beskriver ensamhet. Men är det en ofrivillig ensamhet eller en vald ensamhet som huvudkaraktären befinner sig i? Den beskriver ett utanförskap där vänner och syskon gifter sig, skaffar barn och hus medan huvudkaraktären köper en radio för fem euro och släpper en bok.
🔻
Huvudkaraktären frågar sig "tänk om ensamhet inte har med att jaga en partner eller kolla på Bridget Jones-filmer att göra? Tänk om ensamheten inte är ett mellansteg? Kan man leva ett människovärdigt liv, utan att behöva bli deprimerad på grund av antagandet att alla människor med självrespekt har en partner och helst också barn?".
🔻
Författaren skriver att huvudkaraktären inte längre vill vara en sidoperson, en person som betraktar sitt eget liv från sidan. Hon letar efter sitt livs mening.
🔻
Om det inte redan märkts så tyckte jag väldigt mycket om den här boken och rekommenderar den starkt!
🔻
Jag märker medan jag läser hur jag läser om meningar flera gånger bara för att de är så bra skrivna. Sättet Saara formulerar sig på, hennes skrivspråk är i min mening fantastiskt. Det är naket, finurligt och on point.
🔻
Boken är på något vis tragikomisk och flera bisarra situationer dyker upp där man undrar om man ska skratta eller gråta. Den beskriver ensamhet. Men är det en ofrivillig ensamhet eller en vald ensamhet som huvudkaraktären befinner sig i? Den beskriver ett utanförskap där vänner och syskon gifter sig, skaffar barn och hus medan huvudkaraktären köper en radio för fem euro och släpper en bok.
🔻
Huvudkaraktären frågar sig "tänk om ensamhet inte har med att jaga en partner eller kolla på Bridget Jones-filmer att göra? Tänk om ensamheten inte är ett mellansteg? Kan man leva ett människovärdigt liv, utan att behöva bli deprimerad på grund av antagandet att alla människor med självrespekt har en partner och helst också barn?".
🔻
Författaren skriver att huvudkaraktären inte längre vill vara en sidoperson, en person som betraktar sitt eget liv från sidan. Hon letar efter sitt livs mening.
🔻
Om det inte redan märkts så tyckte jag väldigt mycket om den här boken och rekommenderar den starkt!