Mellan djävulen och havet

Jag har sett fram emot del tre i serien som utspelar sig på Doggerland, beläget i Nordsjön mellan Skandinavien och Storbritannien.
Miljöerna är otroligt bra beskrivna i böckerna så det är svårt att förstå att dessa öar faktiskt inte finns..

Tredje delen gör mig inte besviken.
Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby är tillbaka och mår inte heller denna gång speciellt bra. Hennes relation till Leo, som bor inneboende i hennes hus, är minst sagt komplicerad. Och inte blir det bättre när världsartisten Luna dyker upp och ska spela in en skiva och det visar sig att hon och Leo har ett förflutet.
När Luna sen plötsligt försvinner tar det tid innan någon tar detta på allvar.
För visst har hon försvunnit självmant?
När sanningen uppdagas är det mycket bråttom..

Samtidigt är inte den brutala våldsman som härjade i höstas gripen ännu och snart begår han ännu att brott och lemlästar en kvinna.
Ger han sig på vem som helst eller är hans offer utvalda?

Jag älskar dessa böcker! En otroligt välskriven och bra bok med karaktärer som jag vill läsa mer om och bryr mig om.

Tredje gången vi får träffa Kriminalinspektör Karen Eiken och hennes fiktiva landskap. En försvunnen världsartist som håller på att spela in en skiva i en studio på Doggerland. Var kan hon vara, har hon lämnar ön? Parallellt så härjar en våldsman som överfaller kvinnor Och vad kan de ha gemensamt? Jag tycker mycket om Maria Adolfssons sätt att skriva, både när det gäller person - och miljöskildringar. Spännande och håller läsaren i ett fast grepp genom hela boken. Köper helt och hållet allt med Doggerland och skulle gärna köpa en biljett och åka dit.

Äntligen får vi fortsätta följa Karen och hennes kolleger på polisen i denna tredje del av Doggerlandserien. Författaren måste ha roligt när hon får fantisera och fritt skapa sitt eget land med allt vad som hör till av språk, kultur och traditioner. Som läsare är det ett nöje att ta del av hennes påhitt och jag började längta efter en ny del så fort jag läst ut boken.

Maria Adolfssons tredje del i Doggerland-serien har titeln Mellan djävulen och havet. Världsartisten Luna har kommit till Doggerland för att spela in musik. Hennes besök är hemligt, men Luna, som givetvis har ett vanligt, civilt namn, kommer ursprungligen från Doggerland. Karen Eiken Hornby blir faktiskt lite sotis eftersom hennes lite mer än inneboende Leo visar Luna aningen för mycket uppmärksamhet (tycker Karen). Så försvinner Luna plötsligt och Karen, som är polis, kopplas in på fallet. Samtidigt härjar en man som våldför sig på kvinnor med flaskor i huvudstaden, en utredning som Karen hellre vill jobba med.

Som i så många kriminalromaner skildras även i den här boken polisers arbetsliv såväl som deras privatliv. Karens privatliv är extra tilltrasslat eftersom hennes chefs dotter Sigrid också bor hos henne. Bakåt i tiden har Karen också förlorat sin familj. I den här boken blir Karen dessutom sjuk – jag vill inte avslöja mer än så. Men oavsett… Det är spännande. Författaren väjer inte för att beskriva de råa överfallen och offrens mående efteråt. Hon skildrar personerna i boken väldigt realistiskt och trovärdigt, aningen till priset av färre miljöbeskrivningar. Men det gör inget. Det är människor, deras psyken och deras personliga ”livsryggsäckar” som är det viktiga i den här serien.

Boken är lättläst, jag läser snabbt och har svårt att lägga den ifrån mig. Jag är så glad att jag upptäckte Maria Adolfssons Doggerland-serie förra året. Redan nu väntar jag på del fyra…

Mitt omdöme blir det högsta. Det här är en riktigt bra kriminalroman.

I Felsteg, den första delen med kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, återvände hon till Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi. En ganska stor del av den här serien fokuserar på det privata planet, på karaktärernas liv vid sidan av arbetet inom polisen.

Karens problem med sitt skadade knä fortsätter, och hon oroar sig över att hon kanske tas ur tjänst på grund av sin dåliga kondition. Tröttheten har varit förlamande den senaste tiden. Situationen blir inte bättre av att hon känt något hårt och undanglidande i sitt ena bröst och nu väntar på tid för mammografi. Och så relationen med Leo, som ingen av dem ser som ett riktigt förhållande, men som skapar svartsjuka hos Karen när Leo blir helt betagen i världsartisten Luna. Luna, som i hemlighet befinner sig på Doggerland för att göra comeback med en nyinspelad skiva efter många års tystnad. Och som plötsligt försvinner.

Mordhistorien är en väldigt obehaglig sådan. Någon eller några överfaller kvinnor och skadar dem i underlivet med en avslagen glasflaska. Författaren har skickligt valt en rimlig nivå för hur detaljerad hon bör vara för att man skall klara av att läsa vidare. Jag gillar det långsamma tempot, där jag som läsare har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen. Intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser varvas och vävs samman med karaktärernas privatliv där personligheter och relationer får betydelse för utredningsarbetet.

Karen har väl inte direkt en personlighet som skulle vara trivsam att umgås med. Hon menar väl och är varm och omtänksam, men utåt är hon väldigt kantig och burdus. Överhuvudtaget är karaktärerna i den här serien ganska kantiga och oförfinade med personliga problem som präglar dem och deras liv. I tidigare delar tycker jag att det har varit en bra jämvikt mellan mordhistorien och karaktärernas privatliv, i den här delen tycker jag att problemen på det privata planet får för stort fokus och drar ned helhetsintrycket. Och ändå är det just det privata jag är nyfiken på inför nästa bok, hur det skall gå för Karen. Motsägelsefullt, eller hur?

I Mellan djävulen och havet får vi fortsätta följa polisen Karen och livet i Doggerland. Precis som i de tidigare böckerna finns det en deckar-historia där vi följer Karens arbete som polis, samtidigt som vi följer hennes utmaningar i privatlivet.

Den här boken håller definitivt lågan uppe, både i polisens arbete och i de privata händelserna. Kapitlena är ganska korta, språket är lättläst men fyllt av innehåll och fina miljöbeskrivningar. Detta ger ett driv framåt och det är väldigt svårt att lägga ifrån sig boken!! Om du gillar spänning, ett bra språk, intressanta karaktärer och fantastiska miljöer, är det här en bok för dig. Har du inte läst de två första böckerna i serien, Felsteg och Stormvarning så gör det! Historien och karaktärerna växer för varje bok.