Tankar om kultur

Folk bör bibringas kultur, så står det överallt. Kultur är något gott, ett bålverk mot ondska och terror. Men är det så enkelt? Vad är egentligen kultur? Och är det något alla människor vill ha? Allt som vidrörts av människohand är kultur, enligt en vid definition. Allt som människan företagit sig efter den förhistoriska tid då hon jagade fisk och igelkottar med händerna. Allt hon tillverkade för att underlätta sin levnad: skinnfällen, sandalerna, hornskeden hon åt med för att skaffa krafter till nya ogärningar. Redan här såddes fröet till katedralen i Chartres, Månskensso-naten och Baudelaires dikter. Kultur kan vara nästan allt. (Dock är skillnaden mellan en gotisk katedral och en hemvirkad grytlapp inte liten!) Man bör inte placera högkulturen på piedestal, otillgänglig för tidens alla vindar, lika litet som man ska förringa den. Varje människa har inom sig ett oändligt antal olika nivåer och känslolägen, och det finns konstformer för dem alla. Ruth Halldén spekulerar i sin bok kring själva kulturbegreppet - essäer och krönikor om de mest skilda ämnen, från Shakespeare till deckare, från Mozart till kryddskåp, från pedagogik till turism, från Beethoven till hundkyrkogårdar.