Bara lejonet får döda mig

Vi befinner oss i Abidjan, Elfenbenskusten, under 1990-talet. En representant för Förenta nationernas hjälpverksamhet påträffas mördad i sin säng. Bokens berättarjag, den tolvårige herden Hondo, tror att polisen misstänker honom. Det uppstår en katt-och-råttalek mellan Hondo och polisen. Hondo har mot sin vilja hamnat i kriminella gäng. Hans bästa vänner blir några gatubarn, främst Boubakar, före detta barnsoldat, som försörjer sig på inbrott och rån. Ingen i vuxenvärlden är att lita på, varken poliser jurister, läkare eller dem man lokalt kallar "toubabs", det vill säga personer med vitt skinn. Tack vare sina pengar och sin makt lever en toubab ett skyddat, behagligt liv, långt från afrikanernas verklighet. Tidigare kom toubaberna till Afrika som kolonisatörer, nu kommer de för att "hjälpa" befolkningen. Kusligt innehåll, men barnet Hondos iaktagelser får läsaren att le ibland, och barnet ser detaljer som undgår de vuxna. Jean-Claude Derey (född 1940 i Syrien, uppvuxen i Frankrike) har utövat många yrken efter sina akademiska studier i psykologi och etnologi: fiskare i Patagonien och på Kreta, journalist i Afrika, producent av tv-dokumentärer, guide i Afghanistan. Världsbanken och AMSCO (African Management Services Company) har anlitat honom som debattledare vid seminarier. Hittills har han givit ut femton romaner. Bakgrunden till dem är verkliga, ofta skrämmande förhållanden i framför allt Afrika.Berättarjaget är ett barn eller en tonåring. Författaren skapar spänning som i en kriminalroman.