När du ser Karlavagnen

Dagarna ombord på pansarskeppet hade varit upptagna med de mest skiftande aktiviteter. En del av manskapet hade fått hjälpa till med höbärgningen på de kustnära lantbruken. Samtliga ombord skulle också ta simborgarmärket. Kapprodd i livbåt mellan pansarskeppen, hörde också till och nu senast, släckning av en skogsbrand. Permissionsförbudet var upphävt och Gösta kunde träffa sin familj nästan varje vecka. Detta hade verkligen varit en härlig sommar, med familjen så nära. Den 4 september skriver han till Gertrud: ... Vi var och vände ett slag utanför kusten igår. Nu skall vi ut igen i natt och ombord skall vi ha Kronprinsen, prins Bertil, Per Sköld, Thörnell med flera, så det blir fasligt fint främmande. Det blir samövning med flygvapnet så för min del blir det en massa protokollförande,... Den bästa nyheten kommer nu! Den 6 oktober skall vi gå in i docka i Stockholm. Jag kommer att få ledigt 10 dagar p.g.a. innehållen permission! Så det stundar tider av frihet! ... Onsdagen den 17 september. Gertrud hällde upp den nykokta lingonsylten i en glasburk, satte på det heta locket på burken och drog åt. Nu skulle de ha lingonsylt till kålpuddingen i vinter. Hon tog upp burken och torkade av den med en våt handduk. På radion hördes middagsnyheterna: "... då flera av våra krigsfartyg stod i brand. Genom katastrofen på Hårsfjärden har större delen av en av våra moderna jagardivisioner gått förlorad...Det är ännu oklart hur många som omkommit..." Lingonburken föll ur händerna på Gertrud. Hon stod som förstenad. Långsamt tittade hon ner på golvet. Blodet strömmade från ett skärsår på benet, förenade sig med lingonsylt och glasskärvor. Allt bredde ut sig som en röd jättepöl på köksgolvet. "Gösta!" sa hon högt. "Nej, det får inte ha hänt honom något!" "Om jag ändå haft en telefon!" Hon fortsatte att prata högt. Det kändes bättre då. "Då kunde Gösta ringt genast och sagt att han lever!" Ulla stod upp i spjälsängen. Hon hade vaknat när lingonburken föll i golvet. Nu sökte hon sin mamma med blicken och gav ifrån sig små gurglande ljud, men mamman såg henne inte. Flickan tog upp sin trådrullar, som satt ihop med ett snöre. Hon kastade dem utanför sängen. De landade i röran av lingonsylt, glas och blod. Nu såg mamma henne. "Men Ulla, så kan du inte göra!" "Nu får vi ta upp det här från golvet, sedan skall vi gå ut på en härlig promenad i höstsolen. Och ångesten kramade hennes hjärta.