Stillerydspelargonen : minne från gården som försvann

Till storgården Stilleryd gård i Blekinge kom vid sekelskiftet 1900 slottsträdgårdsmästraren Johan Svensson. Det var en tid då trädgårdskulturen vid gården stod som högst. Han tog pelargonen till gården. Den blev en del av gårdens identitet. Pelargonerna prunkade längs den präktiga balustraden med sina blomsterurnor mot entrépartiet, fyllde blomsterrummet och blomborden på verandan. För ett barnbarn i huset, som hade mist sin mor i spanska sjukan, blev Stilleryd och livet med mormor tryggheten i tillvaron. När hon blev vuxen och bildade eget hem tog hon pelargonen med sig. Dom här blommorna har alltid funnits med i mina drömmar, sa hon. Långt senare fick gårdens yngsta barnbarn, det vill säga författaren till denna bok, ta över pelargonen och omsorgen om den. Under tiden hade gården utraderats från jordens yta. Husen, jorden, bergen, skogen och viken allt var borta till saknad för många som hade haft sina liv och utkomst vid denna plats. Karlshamns hamn hade brett ut sig över området. Minnet från det förflutna har gjort Stillerydpelargonen till det levande kulturarv som den i dag är.