Sommargäster på Styrsö

Bok av Lars Tobisson
Styrsö är huvudön i Göteborgs södra skärgård. Den kom tidigt att tillhöra Sverige i förlängningen av den korridor utmed Göta Älv med vilken vårt land först nådde fram till Västerhavet. Trots närheten till Göteborg var Styrsö länge ett samhälle för sig. De tidiga Styrsöborna livnärde sig mest på jordbruk, men fiske och fraktfart fick med tiden allt större vikt. Ångbåtstrafiken gjorde det från 1800-talets mitt möjligt för stadsbor att sommartid vistas i skärgården. En havskuranstalt växte fram vid Bratten, och sommargäster hyrde in sig eller byggde egna sommarvillor på ön. Sällskapet Arbores åtog sig att klä de kala klipporna med grönska. Omslagsbildens midsommarfirande med den stora trävillan därbakom vittnar om badgästlivet som kulturform. Dess höjdpunkt nåddes vid 1900-talets början. Men verksamheten mötte praktiska och ekonomiska problem. Efter ångbåts- och vattenkrig blev det ett indraget utskänkningstillstånd som stängde hotell och restaurang 1939. Sommargäster fortsatte dock att söka sig till Styrsö och att sätta sin prägel på livet där. Först under senare år har skillnaderna utjämnats mellan bofasta och dem som vistas endast periodvis på ön. Samtidigt som Styrsö idag har blivit mycket av en stadsdel för arbetspendlare in till Göteborg behåller ön fortfarande karaktären av ett skärgårdssamhälle på Västkusten. LARS TOBISSON är fil dr i statsvetenskap och har varit riksdagsman i över 20 år. Född och uppväxt i Göteborg har han tillbringat alla sina över 70 somrar på Styrsö. Han har därmed själv upplevt slutet av den sommargästepok som inleddes vid 1800-talets mitt med framväxten av en havskuranstalt vid Bratten och den särpräglade badortskultur som där utvecklades.