Sergel och hans romerska krets
Bok av Magnus Olausson
Under sin tid i Rom fann Johan Tobias Sergel en krets likasinnade, jämnåriga kamrater. Det var yngre konstnärer från olika länder som sökt sig till Italien för att där studera antiken och »naturen«, det vill säga den omgivande, synliga verkligheten. Det växelvisa studiet av antiken och naturen var grunden för Sergels vidare konstnärliga utveckling. Detta var i sig inte originellt, men det hårda självstudiet, umgänget med kamraterna och den starka konstnärliga uttrycksviljan förde till ett personligt, egensinnigt och omedelbart formspråk. Genom Sergels ögon och händer fick antiken mening på nytt, gestaltad i en sensuellt närvarande form utan egentligt motstycke i samtiden.
Sergel och hans romerska krets är temat för denna utställning, som är resultatet av ett samarbete med Musee du Louvre i Paris och The Metropolitan Museum of Art i New York. Dessa båda museer har under 2003 och 2004 visat utställningen i en annan variant, med ett större antal föremål och med betoning på epoken och materialet terrakotta snarare än enskilda konstnärer. I Stockholm har fokus satts på Sergel, i syfte att synliggöra hans centrala roll på den samtida europeiska konstscenen.