Bakom gallret : Hur jag överlevde min faders vansinne

Bakom gallret, hur jag överlevde min faders vansinne av Maude Julien.
Maude berättar öppet om sin fruktansvärda uppväxt där hennes far plågat henne att bli en supermänniskor. En vision han burit på hela livet och när han förärats en dotter började skolan för henne.
Hårt slit från väldigt unga år med både kroppsarbete och studier. När Maude misslyckades med något straffades hon på olika sätt - med tystnad från föräldrarna, att vara utan mat, bli inlåst i källaren i flera timmar i mörkret eller något annat hemskt.
Hon mötte bara människor som fadern godkänt på olika sätt. Modern var medskyldig men även hon fast i strukturen i hemmet där maken hade all makt. Skolan höll modern i med övervakning av fadern.
Maudes räddning blev de djur som köpts till gården av olika anledningar samt pianospelandet.
I övrigt var hon mest inlåst på gården från 3 års ålder till hon som ung vuxen lyckades flytta/fly med hjälp av sin musiklärare.
Vilket livsöde! Idag är hon utbildad psykoterapeut och hjälper andra människor som levt i farliga relationer.
Lyssnat på denna som ljudbok, drygt 7 timmar lång, men känns som de dubbla i allt hon fått utstå som barn 💔

“Bakom gallret : Hur jag överlevde min faders vansinne,” är en fängslande bok som inte lämnar någon läsare oberörd. Det är en sann historia om författaren Maude Julien fruktansvärda uppväxt där hon som treåring flyttade med sina föräldrar till en plats långt bort från andra människor. Hennes pappa ville försöka uppfostra henne till en supermänniska genom extrema metoder, bland annat isolering och svält. En sann berättelse som inte liknar någon annan historia.

Maude Juliens pappa ansåg att han hade goda avsikter när han försökte uppfostra henne till en supermänniska. En supermänniska enligt honom var en person med ett otroligt starkt psyke som kan klara av mycket svåra situationer. Det enda sättet att skapa detta starka psyke var att träna barnet från en så tidig ålder som möjligt. Därför flyttade familjen till en isolerad plats redan när Maude var tre år gammal. Där kunde pappan ostört utföra sina experiment på dottern.

Experimenten var riktigt fruktansvärda och det skär i hjärtat att läsa om de hemskheter som Maude blev utsatt för som barn. Bland annat behövde hon hålla fast i ett elektriskt stängsel och inte röra sig när stötarna kom, bo i en isolerad cell utan värme, endast tvätta sig i iskallt vatten, undvika kontakt med andra människor och leva på brödsmulor. Om hon visade någon form av svaghet eller bröt mot reglerna blev hon bestraffad. Straffen varierade, men gick oftast ut på att hon inte fick prata med någon eller röra sig samt att hennes matranson drogs in. Hon utrustades även med små bjällror på kläderna som signalerade till pappan om hon rörde sig. Om bjällrorna klingade blev hon bestraffad.

Hennes mamma fanns närvarande i hennes liv och ansvarade för undervisningen, men hon hjälpte inte Maude till ett bättre liv. Maude hade inte heller några vänner eftersom hon hölls isolerad. Hennes enda vänskap var de djur som fanns i hennes närhet. Dessa gav henne en enorm styrka i allt elände. Boken är framför allt en hemsk berättelse om en otänkbar uppväxt, men den har även ljusglimtar av ett barns kärlek till djur. Den visar även den styrka som finns i ett litet barn.

En otroligt gripande berättelse som jag varmt kan rekommendera.