Familjealbum: Att rädda de tidiga bilderna efter pappa var ett nödvändigt projekt

När pappa dog 2002 fick jag överta en kartong med svartvita negativ. Allt var i en salig röra, bara nedslängt. Det var negativ i formatet 6x9 och 6x6, det handlade om de tidiga bilderna, de äldsta som jag känner till. Arbetet med negativen efter pappa har varit en tekniskt bitvis krävande process eftersom kvaliteten på materialet var så varierad, men kanske ännu mer en mental prövning. Att anta resan genom min tidiga uppväxt har varit en vandring kantad av minnesbilder och upptäckter. Jag bestämde mig för att bevara historien för eftervärlden i form av en bok. Genomgående för alla texter som finns i boken är att det handlar om vad jag minns och vad mina föräldrar berättat för mig under min uppväxt. Det här är i första hand ett familjealbum. Intresset är inte allmängiltigt, det är familjebilder. Samtidigt är det en skildring av familjeliv i Karlstad under 1950-talet. Det är ett nedslag på samhällsutvecklingens tidsaxel. Vi söker oss tillbaks till den spirande efterkrigstiden, den period då Sverige påbörjade bygget av folkhemmet. Städerna befolkades, bostäderna blev bättre, det materiella välståndet ökade. Alla hade jobb, alla pilar pekade uppåt. Hans Wahlgren är född och uppvuxen i Karlstad. Han köpte sin första systemkamera 1970 och började ägna sig åt gatufotografi utan att förstå att det var en av fotografins äldsta genrer. Det var lustfyllt att fotografera på gatorna. Under en period fanns planer på att bli yrkesfotograf, men lyckligtvis övergavs dessa planer till förmån för en högskoleutbildning inom ekonomi. Efter avslutade studier flyttade han med blivande hustrun till Stockholm för att skaffa jobb. Den värmländska arbetsmarknaden var iskall, men i Stockholm var arbetsmarknaden betydligt hetare. Efter några år kan vi flytta tillbaks, var planen. Verkligheten ville annorlunda. Familjen blev kvar i Stockholm och Hans blev framgångsrik managementkonsult med huvudsaklig inriktning på IT-projektledning. Under alla år som konsult var kameran åsidosatt. Den fanns ofta med, men det fanns aldrig tid till fördjupning inom fotografin. År 2006 bestämde sig Hans för att byta karriär. Konsultlivet hade varit framgångsrikt på många plan, men nu var det dags att låta intresset för fotografi få fritt spelrum. Numera ägnar sig Hans på heltid åt fotografi, fortfarande till huvudsak åt gatufotografi. Cirkeln är sluten.