Högkyrklighet och kyrkopolitik : kretsen kring svensk luthersk kyrkotidning fram till ca 1895

Gottfrid Billing (18411925) var det sena 1800-talets kanske mest inflytelserike kyrkoman i Sverige och dessutom riksdagspolitiker. Tillsammans med en krets ur lundahögkyrkligheten förnyade han luthersk kyrkosyn och kyrkopolitik på ett sätt som blev inflytelserikt både i Svenska kyrkan och i Sveriges riksdag. Svenska kyrkans »lutherska« identitet skulle stärkas liksom dess plats i civilsamhället. Teologisk folkbildning, nya verksamhetsformer och ett gudstjänstliv på den »lutherska« bekännelsens grund var några av redskapen. Den linje som Billing och hans krets drev blev för många präster och kyrkotrogna grupper ett svar på de utmaningar som frikyrkligheten, folkrörelserna och industrialiseringen medförde. Inspirationen till den nya kyrkliga syntesen kom från Tyskland. Genom att undersöka teologins praktiska konsekvenser hos Gottfrid Billing och hans krets frilägger denna bok en för Sverige långsiktigt betydelsefull kyrkopolitisk syntes och internationell orientering. Centrala teman som behandlas är Svenska kyrkans återhämtning och förnyelse Kyrkotrogna gruppers första steg mot att bli aktörer i civilsamhället. Kyrkliga företrädares medverkan i Sveriges internationella orientering i tysk riktning. Sammankopplingen mellan »luthersk« socialetik och konservativ politik. Kretsens centralgestalter utgjordes av Gottfrid Billing (18411925), S. L. Bring (18261905), N.J.O.H. Lindström (18421916) och Andreas Berggren (1844 1906), vilka alla tillhörde den s.k. lundahögkyrklighetens yngre generation. Billing blev biskop i Västerås (188498) och Lunds stift (18981925), Lind- ström biskop i Växjö stift (18941916) medan Bring ungefär samtidigt blev professor i praktisk teologi i Lund (188697). Billing var även riksdagsman och en av riksdagshögerns ledande personligheter åren före och efter sekelskiftet 1900. Andreas Berggren, som var kretsens entreprenör, verkade som kyrkoherde, hovpredikant och opinionsbildare.