Sjömanslivets Glamor

Jag är nog en ganska, för att inte säga mycket, udda människa. Absolut inte en "normal" sådan. Föddes på Skatudden i Helsingfors 1946. Då jag var 7 år flyttade vi till Britas, en liten förort som bestod av egnahemshus, sju kilometer från det centrala Helsingfors. ? Miljön där jag växte upp var blandad, socialt sett alltså. Mina föräldrar kan man, om man vill vara lite elak, kalla för typiskt småborgerliga. Själv var jag nog, redan då, familjens svarta får. Mycket tidigt kom jag i kontakt med spriten, jag var nog cirka 14 år. Detsamma gäller cigarretterna. Till all lycka fanns det nästan ingen narkotika på den tiden, annars hade jag nog med all säkerhet även ramlat ned i knarkträsket. Läsaren tycker säkert att detta inte är något ovanligt. Varför skriva en bok om alkoholmissbruk? Jag anser emellertid, att det aldrig kan skrivas nog om detta tyvärr alltför utbredda sociala problem. Ett samhällsproblem som knappast kan beskrivas av någon som inte själv varit ordentligt i skiten. Jag skrev manuskriptet till denna roman för 35 år sedan. Ett manuskript som genom postverket fraktats mellan bokförlagen och min bostad, under flera år. Ingen ville ge ut boken, så efter ett tag tröttnade jag. Ett stort förlag i Stockholm meddelade dock att de var intresserade, ifall jag skrev om manuset enligt deras önskemål. Då blev jag givetvis något deprimerad. Varför dög inte det jag skrivit? ? Varför fick jag inte uttrycka mig som jag själv ville? ? Manuskriptet hamnade i min skrivbordslåda och jag beslöt att det skulle få ligga där. Jag tänkte som aposteln Paulus en gång i tiden sagt: "Det jag skrivit, har jag skrivit". Ungefär tio år senare, började jag tänka om. ? Kanhända hade redaktören på storförlaget rätt i alla fall? Jag satte mig åter vid skrivmaskinen och skrev om manuset till denna roman. Titeln är den samma som i mitt tidigare manus, men själva handlingen, och framför allt uttryckssättet, blev faktiskt en hel del annorlunda.? Jag försökte vara redaktören vid storförlaget i Stockholm till lags.? Det blev alltså en ganska svår kompromiss.? När manuskriptet äntligen var klart och jag skickade det till nämnda storförlag, visade det sig att redaktören i fråga slutat för drygt sex år sedan. Detta blev naturligtvis en stor besvikelse för mig och manuskriptet kom inte ut i bokform denna gång heller. Boken handlar om en del av ett mycket virrigt liv, det vill säga livet till sjöss samt att vara på luffen i främmande hamnar. Ett liv, där säkert de flesta av läsarna inte känner igen sig i. Spriten är ständigt närvarande och jag försöker beskriva hur en ung pojke successivt "utvecklas" till en kronisk alkoholist. Hur oskyldigt det hela börjar, hur han dricker för att tuffa sig, samla mod ur flaskan. Konflikterna mellan den egna viljestyrkan och Kung Alkohols otroliga makt. Hur han i början struntar i, eller kanske inte ens är medveten om, vilka konsekvenser ett regelbundet drickande kan ge en människa, såväl fysiskt som psykiskt. Allt material är hämtat ur verkligheten. Fastän ämnet är känsligt har jag försökt få med en del humor, som faktiskt existerade på riktigt. Trots det finns det hela tiden en underton av allvar i berättelsen. Ett stänk av melankoli, även om jag försökt dölja den så gott jag kunnat. Berättelsen är alltså både roande och intressant, men jag ber läsaren att inte förbise det hårda allvaret som finns såväl i själva texten som mellan raderna. Detta är min historia.