Min mamma är en tiger
My mum's a tiger
Bok av Kate Claxton
Eliza berättar för alla att hennes mamma är en tiger! Men hon har inga vassa klor ... och ingen svans ... och bor inte i djungeln ...
Följ med och se vad det egentligen är som gör Elizas mamma till ett vilddjur i den här vackra berättelsen om att omfamna och hylla sin kropp - oavsett om man är randig eller prickig.
Fyraåringarna tycker: Fyraåringarna tycker att det här är en fantastisk bok och kollade direkt om deras mamma också var en tiger (och det var jag!) De gillar upprepningarna och att det tar en liten stund att få veta varför Elizas mamma är en tiger.
Sexåringen tycker: Sexåringen skulle absolut inte lyssna när vi började läsa men han smög sig ändå in och hörde hela boken, och sedan ville han också få sitta bredvid och titta på bilderna en gång. Det första han frågade efteråt var om jag också hade tigerränder, så då tittade vi på min randiga mage och sedan pratade vi om hans fräknar. Han tyckte mycket om boken.
Mamman tycker: Det här är en bok full av kroppspositivism och att vi alla är olika och det är okej. Älskar att Eliza kallar sin mamma för en tiger på grund av ränderna på magen, för det gjorde det superlätt att prata med barnen om hur kroppen ser olika ut och vad den kan reagera på. Vissa har fräknar, andra får tigerränder när de ska ha barn och så finns det olika prickar på kroppen. Så numer är jag också en tiger här hemma.
Illustrationerna passar jättebra till berättelsen och är fulla av glädje och positivism. Och jag tycker om att det är mycket upprepningar i boken, det brukar barn uppskatta.
Sexåringen tycker: Sexåringen skulle absolut inte lyssna när vi började läsa men han smög sig ändå in och hörde hela boken, och sedan ville han också få sitta bredvid och titta på bilderna en gång. Det första han frågade efteråt var om jag också hade tigerränder, så då tittade vi på min randiga mage och sedan pratade vi om hans fräknar. Han tyckte mycket om boken.
Mamman tycker: Det här är en bok full av kroppspositivism och att vi alla är olika och det är okej. Älskar att Eliza kallar sin mamma för en tiger på grund av ränderna på magen, för det gjorde det superlätt att prata med barnen om hur kroppen ser olika ut och vad den kan reagera på. Vissa har fräknar, andra får tigerränder när de ska ha barn och så finns det olika prickar på kroppen. Så numer är jag också en tiger här hemma.
Illustrationerna passar jättebra till berättelsen och är fulla av glädje och positivism. Och jag tycker om att det är mycket upprepningar i boken, det brukar barn uppskatta.