Smaklig måltid?
Bok av Anna Hansson
Friterad spindel, kakor med getingar i och chips som smakar blåbär. Chokladdoppade gräshoppor och flygmyror med salt och lime till. Det, och mycket annat märkligt, äter man faktiskt i andra länder. Smaklig måltid?
Fyraåringarna tycker: Åh, så kul att få förfäras över hur mycket insekter som äts i världen. Men de gillar att lära sig om de olika sakerna och tror att alla andra skulle förfäras över sill!
Sexåringen tycker: Sexåringen är också helt med på att sill är det som andra skulle förfäras över, för det tycker han själv är oerhört konstigt att någon vill äta. Tycker också om att lära sig om vad man äter i andra länder, och eftersom han äter det allra mesta skulle han faktiskt kunna tänka sig att prova några (men inte alla) saker.
Mamman tycker: På ett sätt tycker jag om den här boken, för jag gillar att böcker där man får lära sig saker om andra kulturer och hur man gör saker på olika sätt. Men, och det är ett stort men för mig, att göra andra kulturer och deras mat/traditioner till något slags chockvärde att förfäras över känns inte helt bra i magen. Dock tycker jag att det räddas av slutet, där man kan få diskutera saker vi äter som kanske känns konstigt för andra. Just för att man då kan prata om att det vi själva är vana vid, inte alls låter konstigt för oss.
Illustrationerna passar bra med berättelsen.
Sexåringen tycker: Sexåringen är också helt med på att sill är det som andra skulle förfäras över, för det tycker han själv är oerhört konstigt att någon vill äta. Tycker också om att lära sig om vad man äter i andra länder, och eftersom han äter det allra mesta skulle han faktiskt kunna tänka sig att prova några (men inte alla) saker.
Mamman tycker: På ett sätt tycker jag om den här boken, för jag gillar att böcker där man får lära sig saker om andra kulturer och hur man gör saker på olika sätt. Men, och det är ett stort men för mig, att göra andra kulturer och deras mat/traditioner till något slags chockvärde att förfäras över känns inte helt bra i magen. Dock tycker jag att det räddas av slutet, där man kan få diskutera saker vi äter som kanske känns konstigt för andra. Just för att man då kan prata om att det vi själva är vana vid, inte alls låter konstigt för oss.
Illustrationerna passar bra med berättelsen.