Kompismössan
Bok av Nadia Tolstoy
Det kan kännas väldigt ensamt att börja i skolan. Om man dessutom är lite försiktig av sig är det kanske ingen som lägger märke till en. Kompismössan skildrar den vilsenhet många barn känner när de måste lämna förskolans trygga famn och börja i förskoleklass. Men med lite hjälp av en stickande morfar och en tomatröd mössa kan en ensam sexåring få passa in, genom att sticka ut!
Fyraåringarna tycker: Fyraåringarna tycker att det måste vara jättetråkigt att inte ha en bra lekplats när man går i skolan och att inte ha en kompis där. Det är såklart svårt att förstå för dem som har sin bästa kompis med sig nästan exakt hela tiden, men de tycker om berättelsen och att morfar stickar, precis som deras mormor gör.
Sexåringen tycker: Sexåringen började förskoleklass i höstas och har stor förståelse för att det kan vara läskigt med något nytt. Han tycker att det är jättekul att morfar stickar saker (för det gör hans mormor) och tycker om att morfar har upptäckt något som gör att man kan få en ny kompis. Den kanske inte är riktig nog fartfylld för att han ska vara helt inne i den, men den gav honom saker att tänka på när det kommer till kompisar.
Mamman tycker: Jag tycker om böcker som inte räds att ta upp svåra problem. Här är det utanförskap som gäller och hur läskigt det kan vara med något nytt och okänt men också hur en liten detalj kan göra att allt vänder.
Jag tycker om illustrationerna som låter berättelsen lysa genom att bilderna är mer nedtonade och inte alltid så detaljerade (men att man tydligt ser den röda mössan). Jag är också förtjust i att det inte är ett namngivet barn, vilket får det att kännas mycket mer nära.
Sexåringen tycker: Sexåringen började förskoleklass i höstas och har stor förståelse för att det kan vara läskigt med något nytt. Han tycker att det är jättekul att morfar stickar saker (för det gör hans mormor) och tycker om att morfar har upptäckt något som gör att man kan få en ny kompis. Den kanske inte är riktig nog fartfylld för att han ska vara helt inne i den, men den gav honom saker att tänka på när det kommer till kompisar.
Mamman tycker: Jag tycker om böcker som inte räds att ta upp svåra problem. Här är det utanförskap som gäller och hur läskigt det kan vara med något nytt och okänt men också hur en liten detalj kan göra att allt vänder.
Jag tycker om illustrationerna som låter berättelsen lysa genom att bilderna är mer nedtonade och inte alltid så detaljerade (men att man tydligt ser den röda mössan). Jag är också förtjust i att det inte är ett namngivet barn, vilket får det att kännas mycket mer nära.