Året är 1675,
Kristiania är en provinsstad jämfört med kungens Köpenhamn och adelns Stockholm - och ståthållarens sammetskappa står i gräll kontrast till fattigfolks grå vadmal. Det är en dramatisk tid i Norden, och Irmelins far är förd till Akershus fästning. Sextonåriga Irmelin står plötsligt på bar backe och måste ut och söka arbete. Ödets snabba kastvindar leder till att hon en stormig januarimorgon ser det stolta segelfartyget Gefion från Köpenhamn stå på grund ute i fjärden. Det finns inga tecken till liv - men Irmelin anar att ombord på vraket finns nyckeln till hennes framtid...
1675 börjar denna historia med en storm och ett förlist skepp. Irmelin Jonsdotter ser hur ett skepp går på grund och det verkar inte finnas någon som överlevt. Hon inser att hon befinner sig bland vrakplundrare, det är så man försörjt sig på värdshuset. När två män går ombord på skeppet för att söka efter värdesaker upptäcker de att det finns ett spädbarn bland packningen. Bråk uppstår och en av männen slår ner den andra och flyr med värdesaker och ett skrin med arvet till barnen och ett brev kring vem han är. Åren går och historien knyte ihop pojke och skrin i slutet och blir början på den släkthistoria som berättas.