Inte ens natten är tillräckligt mycket natt : brev november 1912 - januari 1913

Korrespondens
Bok av Franz Kafka
Inte ens natten är tillräckligt mycket natt. Titeln - som har den underförstådda fortsättningen "...för att man ska kunna skriva" - är ett citat från ett av breven. Det är den andra volymen i en svit som innehåller Kafkas samlade brev, i kronologisk ordning. Denna volym innehåller breven från november 1912 till januari 1913. Den första volymen hette En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss och innehöll brev från 1900 till oktober 1912.    Fascinerande läsning som ger många intressanta inblickar i Kafkas liv, många nycklar till förståelsen av hans person.    Kafka kunde själv uttrycka starka tvivel på brevet som kommunikationsmedel. Mot slutet av sitt liv skrev han så här:    "All olycka i mitt liv - jag klagar inte, utan vill endast i största allmänhet upplysa om ett sakförhållande - härrör, skulle man kunna säga, från brev eller från möjligheten att skriva brev. Människor har nästan aldrig bedragit mig, brev däremot alltid, och då inte andras utan mina egna." Detta sagt av en brevskrivandets mästare, vars brev är litterärt formulerade, innehållsrika, nyansrika, djuplodande skildringar av tankar, känslor, situationer, konflikter, vardagsfunderingar - brev som har allt.    Den aktuella perioden dominerades helt av brevväxlingen med Felice Bauer, som Kafka träffat en gång hemma hos Max Brod i augusti 1912. Kafka bor i Prag, Felice i Berlin. Båda har anställningar att sköta, Kafka som tjänsteman på Arbetarnas olycksförsäkringsanstalt, Felice som sekreterare på ett företag som tillverkar diktafoner, men mycken tid ägnas åt brevskrivande.    Kafkas kärleksbrev är långa och utförliga, och många, ofta två långa brev per dag, och det är postgång alla dagar i veckan, även söndag. Felices svarsbrev till Kafka finns inte bevarade, men även hon skrev många och långa brev.    De träffades inte igen förrän i slutet av mars 1913. I breven till Felice lämnar Kafka kontinuerligt rapporter om sitt litterära arbete, framför allt novellen Förvandlingen och romanen Den försvunne som tillkom vid denna tid.