Bar man chonin gozasht

Boken handlar om ett nomadiskt liv i sydöstra Iran på 1970- och 1980-talet. Författaren skildrar ett samhälle, som han betecknar som outvecklat och den utveckling som kom att följa under hans uppväxt. Han skildrar sin barndom och ungdom; kritiskt beskriver han de seder och bruk som utövades i samhället, exempelvis ohygieniska och grymma omskärelser, barnäktenskap, våld och hot mot kvinnor och barn, sexuelltutnyttjande av barn mm. Författaren tillhör en folkminoritet vilket medförde många svårigheter under hans skolgång. I Iran på den tiden fick icke-persiska barn inte någon språkundervisning innan skolgånen utan alla barn satte sig på skolbänken utan att förstå vad lärarna sa. Förutom upplevelserna av detta, skiver han om den iranska revolutionen och sitt deltagande i denna. För att förstärka sin makt och position fängslades hundratusentals människor av den islamiska regimen i Iran under 1980-talet. Tiotusentals människor torterades och avrättades i fängelserna. Författaren själv blev en av de första som hamnade i fängelse, och därför handlar en stor del av boken om livet i fängelset i Iran på 80-talet. Han skriver om alla grymheter som han direkt och indirekt fick genomleva i fängelset.