Inte någons mamma
Bok av Jessica Hindsfors
Frida och hennes man köper drömhuset på landet och flyttar ut från stan. De packar upp och slår sig till ro. Samtidigt är inget som det borde vara. Deras tillvaro är kantad av läkarbesök, hormonbehandlingar och barnlängtan. Och deras äktenskap är svajigt.
När Frida hittar en kaffeburk med några gamla brev i under inflyttningen, blir hon uppslukad av dess innehåll och stämning. Hon blir mer och mer nyfiken och börjar göra efterforskningar. Vem är kvinnan som en gång i tiden bott i samma hus som Frida? Och varför verkar de nästan hundra år gamla breven påverka henne?
Inte någons mamma är en roman om barnlängtan på olika sätt, där kärleksrelationen och den ofrivilliga barnlöshetens sociala konsekvenser lyfts fram. Den är också berättelsen om längtan efter att kunna få välja sitt eget liv och om hur stor betydelse föräldraskapets vara eller icke vara kan ha.
”Inte någons mamma” handlar om Frida som försöker bli gravid tillsammans med sin man. De har haft många fruktlösa försök och det tär på deras förhållande. De går nu på IVF behandling efter IVF behandling och Frida skärmar av sig allt mer och mer från sin omgivning.
De köper ett hus ute på landet och där hittar Frida några brev. Breven är skrivna av en kvinna för nästan 100 år sedan. Frida vill veta mer om kvinnan och breven, och börjar sin efterforskning. Kan de ha något gemensamt trots deras öden är så olika?
Boken handlar om ofrivillig barnlöshet och beskriver ganska ingående hur det kan kännas. Författaren ska ha haft egna erfarenheter kring detta vilket kan te sig i hur äkta och rått det är beskrivet i boken. Det tycker jag ger boken mer känsla. Samtidigt som jag inte har någon egen erfarenhet och inte riktigt kan relatera till den stora längtan efter barn berör boken mig. Boken är skriven i både nutid och dåtid. Man får följa Frida och kvinnan som skrivit breven så många år tidigare i vartannat kapitel. Det tycker jag gör boken mer intressant. Det är som om nyfikenheten fördubblas. Boken gick snabbt att läsa och jag såg fram emot varje gång jag hade tid att öppna den. Det för mig är ett bra betyg och slutet gav mig gåshud.
De köper ett hus ute på landet och där hittar Frida några brev. Breven är skrivna av en kvinna för nästan 100 år sedan. Frida vill veta mer om kvinnan och breven, och börjar sin efterforskning. Kan de ha något gemensamt trots deras öden är så olika?
Boken handlar om ofrivillig barnlöshet och beskriver ganska ingående hur det kan kännas. Författaren ska ha haft egna erfarenheter kring detta vilket kan te sig i hur äkta och rått det är beskrivet i boken. Det tycker jag ger boken mer känsla. Samtidigt som jag inte har någon egen erfarenhet och inte riktigt kan relatera till den stora längtan efter barn berör boken mig. Boken är skriven i både nutid och dåtid. Man får följa Frida och kvinnan som skrivit breven så många år tidigare i vartannat kapitel. Det tycker jag gör boken mer intressant. Det är som om nyfikenheten fördubblas. Boken gick snabbt att läsa och jag såg fram emot varje gång jag hade tid att öppna den. Det för mig är ett bra betyg och slutet gav mig gåshud.