Se Neapel och sedan dö

Italienkännaren, journalisten och författaren Tomas Lappalainen är väl förtrogen med Neapel efter att ha bott där långa perioder. I boken Se Neapel och sedan dö försöker här hitta stadens själ och förklara vad det är som gör den så annorlunda. "I Neapel visar människorna upp sig i sin organiska nakenhet, med hettan som kommer ur inälvorna: och under den här aspekten förbluffades vi, äcklades och förhäxades av Neapel." Så beskriver Simone de Beauvoir sitt första möte med Neapel 1936 men dagens Neapelresenär skulle med säkerhet kunna konstatera att mycket lite förändrats. Det vitala, mustiga och färgstarka Neapel finns där fortfarande som det alltid gjort, lockande och avskräckande på samma gång, omspunnet av ett säreget romantiskt skimmer. Vi reser gärna till regionen, men skyndar då snabbt förbi Neapel till destinationer som Capri, Pompeji och Amalfikusten. Under sökandet efter svar tar Tomas Lappalainen oss med exempelvis till de sjudande spanska kvarteren, som i generationer varit sinnebilden för Neapel med sina branta, smala gator. Vi tas även med på fotboll, till kryptor, kyrkogårdar och religiösa ceremonier, kringhöljda av mystik och får ta del av allt från mirakel och dödskult till mat, kärlek, konst och litteratur.